KAPITEL 13

Allt förstfött avskiljs åt Herren

1 Herren sa till Mose: 2 ”Avskilj allt förstfött åt mig. Allt hos Israels söner som öppnar moderlivet, både av människor och djur, tillhör mig.”

3 Mose sa till folket: ”Kom ihåg den här dagen då ni lämnade Egypten – slavhuset. Med stark hand förde Herren ut er därifrån. Inget syrat får ätas. 4 I dag drar ni ut, i månaden aviv. 5 Och när Herren fört dig in i kanaaneernas, hettiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då ska du i denna månad fira denna högtid. 6 I sju dagar ska du äta osyrat bröd, och den sjunde dagen ska en Herrens högtid firas. 7 Under de sju dagarna ska du äta osyrat bröd. Det får inte finnas något syrat hos dig och ingen surdeg någonstans i ditt land.

8 Den dagen ska du berätta för din son: Detta gör jag på grund av det som Herren gjorde för mig när jag kom ut ur Egypten. 9 Du ska ha detta som ett tecken på handen och ett minnestecken på pannan, så att Herrens lag är på dina läppar. För med stark hand förde Herren dig ut ur Egypten. 10 Denna föreskrift ska du följa år efter år på den bestämda tiden.

11 När Herren fört dig in i kanaaneernas land och gett dig landet som han med ed lovade dig och dina fäder, 12 då ska du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött av hankön bland din boskap ska tillhöra Herren. 13 Varje förstfött åsneföl ska du lösa ut med ett lamm. Vill du inte lösa ut det ska du bryta nacken av det. Varje förstfödd son ska du lösa ut.

14 När din son i framtiden frågar dig om betydelsen ska du svara: Herren förde oss med stark hand ut ur Egypten – slavhuset. 15 Eftersom farao envist vägrade släppa oss dödade Herren allt förstfött av människor och djur i Egypten. Därför offrar jag åt Herren allt av hankön som öppnar moderlivet. Men varje förstfödd son löser jag ut.

16 Det ska vara som ett tecken på din hand och en symbol på din panna att Herren med stark hand förde oss ut ur Egypten.”

Molnpelaren och eldpelaren

17 När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, fast den vägen var kortast. För Gud tänkte att folket kunde ångra sig och återvända till Egypten om de fick uppleva krig. 18 Därför ledde Gud folket att ta en omväg genom öknen mot Röda havet. Och Israels söner lämnade Egypten i slagordning. 19 Mose tog med sig Josefs ben. För Josef hade tagit en ed av Israels söner och sagt: ”Gud ska komma till er! Och då ska ni ta med mina ben härifrån.”

20 De lämnade Suckot och slog läger i Etam vid utkanten av öknen. 21 Herren gick framför dem i en molnpelare om dagen för att visa dem vägen, och i en eldpelare om natten för att ge dem ljus. Därmed kunde de vandra både dag och natt. 22 Molnpelaren gick oavbrutet framför folket om dagen och eldpelaren om natten.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt