KAPITEL 6

Miraklet med yxan

1 Profetsönerna sa till Elisha: ”Rummet där vi sitter inför dig är för litet. 2 Så låt oss gå till Jordanfloden. Där kan vi hämta varsin stock och bygga ett ställe där vi kan vara.” Han svarade: ”Gör så.” 3 En av dem bad Elisha att följa med dem, och han svarade: ”Ja, jag följer med.” 4 Så gick han med dem. När de kom till Jordanfloden började de att hugga ner träd. 5 Och när en av dem högg föll yxhuvudet i vattnet. Han skrek till: ”O, min herre! Yxan var lånad.” 6 Gudsmannen frågade var den föll i, och han visade honom stället. Elisha högg då av en träbit och kastade i där. Och järnet flöt upp. 7 Elisha sa: ”Ta upp den!” Och mannen sträckte ut handen och tog den.

Elishas mirakler i krig

8 Arams kung låg i krig med Israel. Han överlade med sina tjänare och angav de platser där han avsåg att slå läger. 9 Då lät gudsmannen meddela Israels kung: ”Akta dig för att dra förbi den platsen, för arameerna ligger där.” 10 Då sände Israels kung spanare till den plats som gudsmannen angett. Elisha varnade kungen, som tog sig till vara. Detta hände flera gånger.

11 Kungen av Aram blev upprörd över detta. Han kallade till sig sina tjänare och sa: ”Säg mig, vem bland oss står på den israelitiske kungens sida?” 12 En av hans tjänare svarade: ”Ingen, min herre kung. Men Elisha, profeten i Israel, meddelar Israels kung varje ord du talar i din sovkammare.” 13 Kungen sa: ”Gå, ta reda på var han finns, så att jag kan sända folk att gripa honom.” Han fick då veta att Elisha var i Dotan. 14 Då sände han dit hästar och vagnar och en stor styrka. De kom på natten och omringade staden.

15 När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, fick han se en styrka med hästar och vagnar som hade omringat staden. Tjänaren sa till Elisha: ”O, min herre, vad ska vi göra?” 16 Han svarade: ”Var inte rädd. Det är fler som är med oss än med dem.” 17 Och Elisha bad: ”Herre, öppna hans ögon så att han ser.” Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av eldhästar och eldvagnar runt om Elisha.

18 När arameerna drog ner mot honom bad Elisha till Herren: ”Slå detta folk med blindhet!” Så Herren slog dem med blindhet, enligt Elishas bön. 19 Elisha sa till dem: ”Det är inte den här vägen eller staden. Följ mig, så ska jag föra er till den man som ni letar efter.” Och han ledde dem till Samaria. 20 När de kom dit, bad Elisha: ”Herre, öppna deras ögon så att de ser.” Då öppnade Herren deras ögon, och de såg att de var mitt i Samaria. 21 När Israels kung såg dem, frågade han Elisha: ”Ska jag hugga ner dem, min far? Ska jag hugga ner dem?” 22 Han svarade: ”Hugg inte ner dem. Ska du hugga ner dem som du tillfångatagit med svärd och båge? Sätt fram mat och vatten åt dem att äta och dricka! Låt dem sedan återvända till sin herre.” 23 Då lät kungen tillaga en stor måltid åt dem. När de hade ätit och druckit sände han iväg dem, och de begav sig till sin herre. Sedan kom det inte fler arameiska angreppsstyrkor in i Israel.

24 Därefter samlade Arams kung Ben-Hadad hela sin armé och marscherade upp och belägrade Samaria. 25 Det blev svår svält i Samaria, som belägrades ända tills ett åsnehuvud kostade nära ett kilo silver och en kopp duvspillning femtio gram silver.

26 En gång då Israels kung gick omkring på muren, ropade en kvinna till honom: ”Min herre och kung, hjälp mig!” 27 Han svarade: ”Varifrån skulle jag skaffa dig hjälp om inte Herren hjälper dig? Från logen eller från vinpressen?” 28 Sedan frågade kungen: ”Vad vill du?” Hon svarade: ”Kvinnan där sa till mig: ’Kom hit med din son så äter vi upp honom i dag. Sedan äter vi upp min son i morgon.’ 29 Så vi kokade min son och åt upp honom. Nästa dag sa jag till henne: ’Ta hit din son så äter vi upp honom.’ Men hon hade gömt sin son.” 30 När kungen hörde kvinnans ord rev han sönder sina kläder. Och när han gick på muren såg folket att han bar säcktyg närmast kroppen. 31 Och han sa: ”Må Gud straffa mig strängt om Elisha, Shafats son, får behålla sitt huvud dagen ut.”

32 Elisha satt i sitt hus med de äldste. Kungen hade sänt en man framför sig, men innan sändebudet var framme sa Elisha till de äldste: ”Se bara hur den där mördarsonen har sänt hit en man för att ta mitt huvud! Men stäng dörren och håll emot när sändebudet kommer! Hör vi inte redan hans herres steg bakom honom?” 33 Medan Elisha ännu talade med dem kom sändebudet ner till honom. Sedan sa han: ”Detta onda är från Herren. Varför skulle jag vänta längre på Herren?”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt