Josia kung i Juda
1 Josia var åtta år när han blev kung. Han regerade trettioett år i Jerusalem. Hans mor hette Jedida, dotter till Adaja från Boskat. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon. Han följde helt i sin far Davids fotspår utan att vika av vare sig åt höger eller vänster.
Hilkia finner lagboken
3 I sitt artonde regeringsår sände kung Josia iväg sekreteraren Shafan, son till Asalja, Mesullams son, till Herrens tempel. Han sa: 4 ”Gå upp till översteprästen Hilkia och säg åt honom att räkna pengarna som inkommit till Herrens tempel och som dörrvakterna insamlat från folket. 5 Han ska överlämna dem åt förmännen till arbetarna vid Herrens tempel. De ska i sin tur ge dem åt de män som restaurerar Herrens tempel, 6 till snickarna, byggarna och murarna. Pengarna ska även användas till att köpa trävirke och huggen sten för att restaurera templet. 7 De behöver inte redovisa de pengar de fått. De ska verka på heder och tro.”
8 Översteprästen Hilkia sa till sekreteraren Shafan: ”Jag har funnit lagboken i Herrens tempel.” Hilkia gav boken åt Shafan, som läste den. 9 Sedan gick sekreteraren Shafan till kungen och meddelade: ”Dina tjänare har tömt ut pengarna som fanns i templet och överlämnat dem åt förmännen för arbetet vid Herrens tempel.” 10 Sekreteraren Shafan informerade också kungen att prästen Hilkia hade gett honom en bokrulle. Och Shafan läste den för kungen.
11 När kungen hörde lagbokens ord rev han sönder sina kläder, 12 och gav denna befallning till prästen Hilkia och Ahikam, Shafans son, och Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Shafan och Asaja, kungens tjänare: 13 ”Gå och fråga Herren för mig, för folket och för hela Juda, angående bokrullens ord som upptäckts. För Herrens vrede som tänts mot oss är stor eftersom våra fäder inte åtlytt denna bokrulles ord och inte utfört allt som är föreskrivet oss.”
Profetkvinnan Hulda
14 Då gick prästen Hilkia och Ahikam, Akbor, Shafan och Asaja till profetkvinnan Hulda, hustru till Shallum, klädkammarföreståndaren, som var son till Tikva, Harhas son. Hulda bodde i Jerusalem, i Nya staden. De talade med henne, 15 och hon sa till dem: ”Så säger Jahve, Israels Gud: Säg till den man som sänt er till mig: 16 Så säger Herren: Lyssna! Över denna plats och dess invånare ska jag sända ofärd, alla de ord som står i den bokrulle som Judas kung har läst. 17 För de har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och så väckt min vrede genom alla sina handlingar. Därför har min vrede tänts mot denna plats och den ska inte slockna. 18 Men till Judas kung som sänt er för att fråga Jahve, ska ni säga: Så säger Jahve, Israels Gud, angående orden du hört: 19 Eftersom ditt hjärta rördes och du ödmjukade dig inför Herren när du hörde vad jag talade mot denna plats och dess invånare, att de ska bli till skräck och förbannelse, och eftersom du rev sönder dina kläder och grät inför mig, därför har jag också lyssnat till dig, säger Herren. 20 Därför ska jag förena dig med dina fäder. I frid ska du gravläggas. Du ska slippa se all den ofärd som jag ska sända över denna plats.” Och de återvände till kungen med detta svar.
22:1-23:30. Jfr 2 Krön 34.
22:1. Josia var kung 640-609 f. Kr.
22:8. lagboken. Antingen avses Femte Moseboken (5 Mos 28:61, 29:21) eller också de fem Moseböckerna eller delar av dem.
22:15. Så säger Jahve. Hulda är den enda kvinnan i Bibeln som uttalar denna standardformulering. Hon varken förkunnar eller undervisar eller använder några egna ord, utan vidarebefordrar en profetia från Gud till fem män.
22:16. de ord som står i den bokrulle. Se t.ex. 3 Mos 26:14-39, 5 Mos 28:15-68.
© Ragnar Blomfelt