KAPITEL 2

Elia tas upp till himlen

1 Det hände att Herren skulle ta upp Elia till himlen i en stormvind. Elia och Elisha vandrade från Gilgal, 2 och Elia sa till Elisha: ”Stanna här, för Herren sänder mig till Betel.” Men Elisha sa: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Så de vandrade ner till Betel.

3 Då kom profetsönerna i Betel ut till Elisha och sa: ”Vet du att Herren ska ta din mästare ifrån dig i dag, upp över dig?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men tig om det!” 4 Elia sa till honom: ”Elisha, stanna här, för Herren sänder mig till Jeriko.” Men han sa: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Så de vandrade till Jeriko.

5 Då gick profetsönerna i Jeriko fram till Elisha och sa: ”Vet du att Herren ska ta din mästare ifrån dig i dag, upp över dig?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men tig om det!” 6 Elia sa till honom: ”Stanna här, för Herren sänder mig till Jordanfloden.” Men han sa: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Så de vandrade båda vidare.

7 Femtio av profetsönerna gick och stannade mitt emot på avstånd, medan de båda stod vid Jordanfloden. 8 Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog med den på vattnet, som då delade sig. Och bägge gick igenom torrskodda. 9 När de kommit över sa Elia till Elisha: ”Be mig om vad du vill att jag ska göra för dig innan jag tas ifrån dig.” Elisha sa: ”Låt mig få din ande i dubbelt mått.” 10 Elia sa: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig när jag tas ifrån dig ska du få det. Inte annars.”

11 Det hände att de gick och samtalade. Plötsligt kom en eldsvagn med eldshästar, och åtskilde dem. Och Elia for upp till himlen i en stormvind. 12 Elisha såg det och ropade: ”Min far, min far! Du som är vagnar och ryttare för Israel!” När han inte såg Elia mer, tog han tag i sina kläder och rev dem mitt itu.

Elisha utför mirakel

13 Sedan tog han upp Elias mantel som hade fallit av honom, och så vände han tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. 14 Han tog manteln som hade fallit av Elia, slog på vattnet och sa: ”Var är Jahve, Elias Gud?” Så även Elisha slog på vattnet, som delade sig. Och han gick över.

15 När profetsönerna vid Jeriko såg det, sa de: ”Elias ande vilar över Elisha.” De gick och mötte honom och bugade sig till marken för honom. 16 De sa till honom: ”Bland dina tjänare finns femtio rediga män. Låt dem gå och söka efter din mästare. Kanske har Herrens Ande lyft upp honom och släppt ner honom på något berg eller i någon dal.” Elisha svarade: ”Sänd ingen iväg.” 17 Men de pressade honom tills han skamset gav efter och sa: ”Sänd dem.” Så de sände iväg de femtio männen, som sökte efter Elia i tre dagar utan att finna honom. 18 När de kom åter till honom där han var i Jeriko, sa han: ”Jag sa ju att ni inte skulle gå.”

19 Männen i Jeriko sa till Elisha: ”Herre, se vilket utmärkt läge staden har. Men vattnet är dåligt och marken ofruktsam.” 20 Han sa: ”Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den!” De gjorde så. 21 Sedan gick han till vattenkällan och kastade salt i den och sa: ”Så säger Herren: Jag har gjort detta vatten friskt. Det ska inte mer orsaka död och ofruktsamhet.” 22 Vattnet har varit friskt sedan dess. Det blev som Elisha hade sagt.

Pojkar dödas av björnar

23 Elisha begav sig sedan upp till Betel. På väg dit upp kom en skara pojkar ut från staden. De hånade honom och ropade: ”Gå upp, flintskalle! Gå upp, flintskalle!” 24 Han vände sig om, tittade på dem och förbannade dem i Jahves namn. Då kom två björnhonor ut från skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av barnen. 25 Därifrån gick han till berget Karmel och återvände sedan till Samaria.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt