KAPITEL 17

Hosea – Israels sista kung

1 I Ahas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, kung i Israel. Han regerade nio år i Samaria. 2 Hosea gjorde det som var ont i Herrens ögon, men inte som de israelitiska kungar som varit före honom. 3 Den assyriske kungen Shalmaneser drog upp mot honom, och Hosea tvingades underkasta sig och betala skatt till honom. 4 Men kungen av Assyrien upptäckte förräderi hos Hosea. För han hade skickat sändebud till So, kungen i Egypten, och betalade inte längre sin årliga skatt till kungen i Assyrien. Så Shalmaneser lät arrestera och fängsla Hosea.

Israels synder och deras fall

5 Kungen av Assyrien invaderade hela landet. Han marscherade upp mot Samaria och belägrade staden i tre år. 6 I Hoseas nionde regeringsår erövrade Assyriens kung Samaria. Han deporterade israeliterna till Assyrien och bosatte dem i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens städer.

7 Detta inträffade eftersom Israels söner syndade mot Jahve sin Gud, som fört dem upp från Egypten undan förtrycket från farao, den egyptiske kungen. De fruktade andra gudar, 8 och följde sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels söner, och följde även de seder som Israels kungar hade infört. 9 Israels söner gjorde i lönndom orätta ting mot Jahve sin Gud. De byggde sig offerhöjder i alla sina städer, vid vakttornen och i de befästa städerna. 10 De reste åt sig stoder och asherapålar på alla höga kullar och under alla grönskande träd. 11 Där tände de offereld på alla höjder alldeles som de folk som Herren hade fördrivit för dem. De betedde sig ont och väckte därmed Herrens vrede. 12 De dyrkade avgudar fastän Herren hade förbjudit dem. 13 Herren varnade Israel och Juda genom alla sina profeter och siare: ”Vänd om från era onda vägar! Håll mina bud och stadgar i enlighet med hela den lag som jag gav era fäder och sände till er genom mina tjänare profeterna.”

14 Men de lyssnade inte. De var obstinata som sina fäder, som inte trodde på Jahve sin Gud. 15 De förkastade hans stadgar, förbundet han slutit med deras fäder och de förordningar han gett dem. De följde tomhet och blev själva tomma. De följde folken omkring dem, fastän Herren hade förbjudit dem att göra som de. 16 De övergav alla bud som Jahve deras Gud hade gett dem. De gjorde åt sig gjutna bilder i form av två kalvar, och reste en asherapåle. De tillbad himlens hela härskara och dyrkade Baal. 17 De offrade sina söner och döttrar i elden och utövade svartkonst och trolldom. De sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon och väckte därmed hans vrede. 18 Så Herren blev rasande på Israel och försköt dem från sitt ansikte. Bara Judas stam blev kvar.

19 Men inte heller Juda höll de bud som Jahve deras Gud hade gett. De följde sederna som Israel hade infört. 20 Då förkastade Herren alla Israels efterkommande. Han hemsökte dem och gav dem åt plundrare tills han kastat bort dem från sin närhet.

21 För när Gud ryckte bort Israel från Davids hus gjorde de Jerobeam, Nebats son, till kung. Och Jerobeam hindrade Israel från att följa Herren och fick dem att begå en stor synd. 22 Israels söner begick samma synder som Jerobeam utan att ta avstånd från dem. 23 Till slut försköt Herren Israel från sin närhet, så som han hade varnat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.

Främmande folk bosätter sig i Israel

24 Kungen av Assyrien hämtade folk från Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och bosatte dem i Samariens städer istället för Israels söner. De tog Samarien i besittning och slog sig ner i städerna där. 25 Men under deras första tid där fruktade de inte Jahve. Då sände han bland dem lejon som dödade en del av dem. 26 Det berättades för kungen i Assyrien: ”De folk som du bortfört och bosatt i Samariens städer vet inte vad landets Gud kräver. Därför har han sänt emot dem lejon som dödar dem. De vet ju inte vad landets Gud kräver.”

27 Då befallde kungen av Assyrien: ”Sänd tillbaka en av de präster ni deporterat! Låt honom bosätta sig där och lära dem vad landets Gud kräver.” 28 Så en av de präster som de hade deporterat från Samarien kom och bosatte sig i Betel. Han lärde folket hur de skulle frukta Jahve.

29 Men varje folk i de städer där de bodde gjorde sig egna gudar och ställde upp dem i de helgedomar som samarierna hade byggt på höjderna. 30 Männen från Babel gjorde Suckot-Benot. Männen från Kut gjorde Nergal. Männen från Hamat gjorde Ashima. 31 Aviterna gjorde Nibhas och Tartak. Och sefarviterna brände sina barn i elden åt Adrammelek och Anammelek, Sefarvajims gudar. 32 De fruktade Jahve och gjorde män ur egna led till offerhöjdspräster, som offrade åt dem i helgedomarna på höjderna. 33 Så de fruktade Jahve, men dyrkade även sina egna gudar på samma sätt som hos de folk från vilka de deporterats.

34 Än i dag beter de sig som förut. De fruktar inte Jahve. De följer inte de stadgar eller föreskrifter eller den lag eller de bud som Herren påbjöd sönerna till Jakob, som han gav namnet Israel. 35 Herren slöt ett förbund med dem och befallde: ”Frukta inte andra gudar. Böj er inte för dem. Tjäna dem inte. Offra inte åt dem. 36 Frukta Jahve, som förde er upp från Egypten med stor makt och utsträckt arm. Böj er för honom. Offra åt honom. 37 Följ noga de stadgar och budord, den lag och de bud som han skrev åt er. Frukta inte andra gudar. 38 Glöm inte det förbund som jag slöt med er. Frukta inte andra gudar. 39 Frukta bara Jahve er Gud, och han ska rädda er från alla era fiender.” 40 Men de vägrade lyssna. De levde som förut.

41 Så fruktade dessa folkslag Jahve, men de dyrkade även sina avgudar. Än i dag gör deras söner och sonsöner så som deras fäder har gjort.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt