KAPITEL 32

Assyrien angriper Juda och Jerusalem

1 Efter att Hiskia i trohet hade utfört detta marscherade Sanherib, kungen i Assyrien in i Juda. Han belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.

2 Hiskia insåg att Sanherib kommit för att angripa Jerusalem. 3 Då rådgjorde han med sina furstar och sina militära ledare om att täppa till källorna utanför staden. De bistod honom i detta. 4 Det samlades mycket folk, och de täppte till alla källorna och bäcken som flöt genom området. De sa: ”Varför skulle de assyriska kungarna komma och finna rikligt med vatten?”

5 Hiskia visade handlingskraft. Han byggde upp muren överallt där den hade raserats, och reste torn på den. Han uppförde en yttre mur, och förstärkte terrassen i Davids stad. Och han tillverkade mängder av skjutvapen och sköldar. 6 Han tillsatte krigsbefäl över folket och samlade dem alla hos sig på den öppna platsen vid stadsporten. Han talade uppmuntrande till dem: 7 ”Var starka och tappra! Var inte rädda och förskräckta för Assyriens kung och hela den skara han har med sig. För den som är med oss är större. 8 Med Sanherib är bara en arm av kött. Men med oss är Jahve vår Gud. Han hjälper oss och för våra krig.” Och folket styrktes av orden från Judas kung Hiskia.

9 Därefter sände den assyriske kungen Sanherib, som med alla sina styrkor låg vid Lakish, sina tjänare till Jerusalem, till Judas kung Hiskia och alla judeer som var i Jerusalem. De skulle säga: 10 ”Så säger Sanherib, kung av Assyrien: Vad grundas er förtröstan på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem? 11 Hiskia bedrar er och gör så att ni kommer att dö av hunger och törst. Han påstår ju att Jahve er Gud ska rädda er från den assyriske kungens hand. 12 Var det inte Hiskia som avlägsnade Jahves offerhöjder och altaren och befallde Juda och Jerusalem att tillbe inför ett enda altare, och på det tända offereld? 13 Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Kunde dessa folks gudar befria sina länder från min hand? 14 Vilken av alla gudar hos de folk som mina fäder förintat kunde befria sitt folk från min hand? Och så skulle er gud kunna befria er från min hand! 15 Låt inte Hiskia lura och bedra er! Tro inte på honom! För ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk från min eller mina fäders hand. Så hur skulle då er Gud kunna befria er från min hand!”

16 Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Jahve Gud och mot hans tjänare Hiskia. 17 Sanherib skrev också ett brev för att håna Jahve, Israels Gud, och sa om honom: ”Lika lite som andra folks gudar kunnat rädda sina folk från min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk från min hand.”

18 De ropade högt på hebreiska till Jerusalems folk som stod på muren. Detta för att skrämma och skräckslå dem, så att de skulle kunna erövra staden. 19 De talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om gudarna hos andra folk på jorden, de som tillverkats av människohand.

20 Kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, bad och ropade till himlen. 21 Då sände Herren en ängel som förgjorde varje krigsman, ledare och befälhavare i den assyriske kungens läger. Sanherib återvände med skam till sitt land. När han gick in i sin guds tempel högg några av hans söner ner honom med svärd.

22 Så Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare från den assyriske kungen Sanheribs hand och från alla andras. Gud tog hand om dem på alla sidor. 23 Många kom med gåvor till Herren i Jerusalem och med dyrbara presenter till Judas kung Hiskia. Han vann högt anseende bland folken efter detta.

Hiskias framgångar och hans död

24 I de dagarna blev Hiskia dödssjuk. Han bad då till Herren, som svarade honom och gav honom ett tecken. 25 Men Hiskia var otacksam inför välgärningen mot honom, för hans hjärta var högmodigt. Därför kom vrede över honom och Juda och Jerusalem. 26 Men den högmodige Hiskia ödmjukade sig, och likaså Jerusalems invånare. Och då kom inte Herrens vrede över dem så länge Hiskia levde.

27 Hiskias rikedom och härlighet var enorm. Han byggde skattkamrar för silver, guld, ädelstenar, kryddor, sköldar och alla slags dyrbara föremål. 28 Han byggde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap och fållor för hjordarna. 29 Han byggde städer och skaffade sig en mängd får och kor. Gud skänkte honom enorma rikedomar. 30 Det var Hiskia som täppte till Gihonkällans övre utlopp och ledde ner vattnet väster om Davids stad. Hiskia lyckades väl med allt han tog sig för. 31 Så även när det kom sändebud från Babels furstar. De var utsända till Hiskia för att höra sig för om det tecken som hade hänt i landet. Då lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.

32 Hiskias verksamhet i övrigt, allt gott han gjorde, är nedtecknat i ’Profeten Jesajas, Amos sons, syner’, i boken om Judas och Israels kungar. 33 Hiskia gick till vila hos sina fäder. Han begravdes på den övre delen av Davids söners gravar. Alla boende i Juda och Jerusalem hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt