KAPITEL 20

Gud strider mot Israels fiender

1 Efter en tid kom moabiterna och ammoniterna och med dem en del meuniter för att kriga mot Joshafat. 2 Några män kom och sa till Joshafat: ”En stor styrka kommer emot dig från landet på andra sidan Döda havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar.” Det är En-Gedi. 3 Joshafat blev rädd och beslöt sig för att rådfråga Herren. Han utlyste också en fasta över hela Juda. 4 Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren. De kom från alla Judas städer för att söka Herren.

5 Joshafat ställde sig bland de församlade från Juda och Jerusalem i Herrens tempel, framför den nya förgården. 6 Han sa: ”Jahve, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen? Du som råder över alla folkens riken. I din hand är kraft och makt, och ingen kan stå dig emot. 7 Är inte du vår Gud? Du som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams ätt för evig tid. 8 De bodde där, och där byggde de en helgedom åt ditt namn och sa: 9 Om något ont drabbar oss: svärd, straffdom, pest eller svält, då ska vi träda fram inför detta tempel och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta tempel. Vi ska ropa till dig i vår nöd, och du ska lyssna och frälsa.

10 Se nu männen från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Du lät ej Israel invadera dem när de kom från Egypten, utan Israel tog en omväg och lät bli att utrota dem. 11 Se hur de lönar oss! De kommer för att fördriva oss från din egendom som du gav oss till arv. 12 Ska inte du, vår Gud, döma dem? Vi är maktlösa mot denna stora styrka som kommer emot oss. Vi vet inte vad vi ska ta oss till. Men vi ser till dig.”

13 Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner. 14 Mitt i församlingen kom Herrens Ande över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till leviten Mattanja av Asafs söner. 15 Han sa: ”Lyssna, alla i Juda och Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren till er: Var inte rädda och bestörta för denna stora styrka, för striden är inte er utan Guds. 16 I morgon ska ni gå ner mot dem när de är på väg uppför Sisbranten. Ni ska möta dem där dalen tar slut, invid Jeruels öken. 17 Det är inte ni som ska strida. Stig bara fram och inta position så ska ni få bevittna Herrens frälsning. Han är med er, Juda och Jerusalem. Var inte rädda och bestörta. I morgon ska ni gå ut mot dem. Herren är med er.”

18 Då böjde Joshafat sig med ansiktet mot marken. Och alla Judas män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad honom. 19 Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas söner, stod upp och prisade med hög röst Jahve, Israels Gud.

20 När de tidigt nästa morgon drog ut mot Tekoas öken steg Joshafat fram och sa: ”Lyssna på mig, Juda och Jerusalems invånare! Tro på Jahve er Gud så består ni, tro på hans profeter så går det er väl.” 21 Efter att ha rådgjort med folket valde han ut sångare som skulle prisa Herren i helig skrud. De drog ut framför armén medan de sjöng: ”Tacka Herren, för hans kärlek är evig!”

22 Så fort de började sjunga och lova, ordnade Herren ett angrepp bakifrån på männen från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda. Och de blev slagna. 23 Männen från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att helt förinta dem. Och när de hade utplånat folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.

24 När Judas män kom upp på en utsiktsplats över öknen och blickade ut mot fiendehären, såg de bara döda kroppar fallna på marken. Ingen hade undkommit. 25 När Joshafat och hans folk kom dit för att ta byte, fann de varor och värdesaker bland liken i stor mängd. De tog mer än de kunde bära, och de fortsatte plundra i tre dagar eftersom bytet var så stort. 26 På fjärde dagen samlades de i Berakadalen för att lovprisa Herren. Därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.

27 Därefter återvände med glädje alla Judas och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, till Jerusalem, eftersom Herren låtit dem glädja sig över sina fiender. 28 De drog in i Jerusalem och till Herrens tempel med lyror, harpor och trumpeter. 29 Och fruktan för Gud kom över alla länders riken när de hörde att Herren hade krigat mot Israels fiender. 30 I Joshafats rike var det nu fridfullt, för hans Gud gav honom fred på alla sidor.

Slutet av Joshafats regering

31 Så regerade Joshafat över Juda. Han var trettiofem år när han blev kung. Han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba, dotter till Shilhi. 32 Joshafat följde i sin far Asas fotspår utan att vika av. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.

33 Men offerhöjderna avlägsnades inte. Och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.

34 Joshafats verksamhet i övrigt, från början till slut, är nedtecknat i Jehus, Hananis sons, krönika som ingår i boken om Israels kungar.

35 Senare allierade sig Judas kung Joshafat med Israels kung Ahasja, som levde i ondska. 36 Joshafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarshish. De byggde skeppen i Esjon-Geber. 37 Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresha, mot Joshafat: ”Eftersom du allierat dig med Ahasja ska Herren krossa ditt verk.” Och skeppen förliste och kunde inte segla till Tarshish.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt