KAPITEL 16

Asa ber arameerna om hjälp

1 Det var i Asas trettiosjätte regeringsår. Då drog Israels kung Basha upp mot Juda och befäste Rama för att ingen skulle få komma till eller från kung Asa i Juda.

2 Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i Herrens tempel och i kungapalatset. Han sände det till Ben-Hadad, Arams kung som bodde i Damaskus, med detta budskap: 3 ”Vi har ett förbund med varandra, som det var mellan min far och din far. Jag sänder dig silver och guld. Bryt ditt förbund med Israels kung Basha, så att han drar bort från mig.”

4 Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och angrep Ijon, Dan, Abel-Majim samt alla förrådshus i Naftalis städer. 5 När Basha fick höra om det upphörde han att befästa Rama och avbröt sitt arbete där.

6 Då tog kung Asa med sig alla män i Juda. De förde bort sten och virke som Basha använt till att befästa Rama. Asa befäste med detta Geba och Mispa.

Hanani konfronterar Asa

7 Vid den här tiden kom siaren Hanani till Judas kung Asa och sa till honom: ”Du förlitade dig på kungen i Aram och inte på Jahve din Gud. Därför har den arameiske kungens armé undkommit din hand. 8 Hade inte kushiterna och libyerna en stor armé med mängder av vagnar och ryttare? Men eftersom du förlitade dig på Herren gav han dem i din hand. 9 För Herrens ögon far omkring hela jorden för att stärka dem som håller sig helhjärtat till honom. Denna gång har du handlat oförståndigt. Därför ska du från och med nu ständigt ha krig.”

10 Då blev Asa arg på siaren och satte honom i stockhuset, så ilsken var han på grund av detta. Vid samma tid for Asa våldsamt fram även mot andra av folket.

Asas död

11 Asas verksamhet i övrigt, från början till slut, är nedtecknat i boken om Judas och Israels kungar. 12 I sitt trettionionde regeringsår fick Asa en sjukdom i fötterna som bara blev värre. Men trots sin sjukdom sökte han inte Herren, utan bara läkare. 13 Asa gick till vila hos sina fäder och dog i sitt fyrtioförsta regeringsår. 14 De begravde Asa i den grav han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Han lades på en bädd fylld med kryddor och olika parfymblandningar. Och de tände ett stort bål till hans ära.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt