KAPITEL 25

Samuels död

1 Samuel dog. Och hela Israel samlades för att sörja honom. De begravde honom i hans hem i Rama.

David och Abigail

David bröt upp och drog ner till Paranöknen. 2 I Maon fanns en man som hade sin verksamhet i Karmel. Han var en mycket rik man som ägde tretusen får och ettusen getter. Nu höll han på med fårklippning i Karmel. 3 Mannen hette Nabal och hans hustru Abigail. Hon var vacker och hade gott omdöme. Men Nabal, som var ättling till Kaleb, var hård och ond.

4 När David var i öknen fick han höra att Nabal klippte sina får. 5 Då sände han iväg tio unga män och sa till dem: ”Gå upp till Karmel och bege er till Nabal. Hälsa honom i mitt namn, 6 och säg: Jag önskar dig ett långt liv och allt gott! Och allt gott till ditt husfolk och allt som tillhör dig! 7 Jag fick höra att du klipper fåren. Nu har dina herdar varit hos oss. Och vi har inte förolämpat dem, och inget togs ifrån dem under hela deras tid i Karmel. 8 Fråga dina tjänare så kan de själva bekräfta det för dig. Så låt mina unga män få din välvilja, för vi kommer hit på en glädjens dag. Var god och ge vad du har till hands åt dina tjänare och din son David.”

9 När Davids män kom dit återgav de alla ord till Nabal i Davids namn. Sedan väntade de. 10 Nabal svarade Davids tjänare: ”Vem är David? Vem är Jishajs son? Det är så många slavar som rymmer från sina herrar nu för tiden. 11 Varför skulle jag ta mitt bröd, mitt vatten och mitt kött som jag slaktat för mina fårklippare, och ge till män som jag inte har en aning om var de kommer ifrån?”

12 Davids män vände och gick sin väg. De vände tillbaka och återgav alla ord för David, 13 som sa till sina män: ”Spänn på er svärden!” Alla spände på sig sitt svärd, även David. Omkring fyrahundra man följde med David upp medan tvåhundra stannade vid trossen.

14 En av tjänstepojkarna berättade för Nabals hustru Abigail: ”Lyssna, David sände hit budbärare från öknen och lät hälsa vår herre, men han skällde ut dem. 15 Men dessa män har varit väldigt goda mot oss. Vi blev aldrig förolämpade och inget togs ifrån oss under all den tid vi gick med dem ute på marken. 16 De var en mur för oss både natt och dag under all den tid vi var med dem och vallade hjorden. 17 Fundera nu och finn ut en lösning, för ofärden hänger över vår herre och allt hans husfolk. Han är ju så hemsk att ingen kan prata med honom.”

18 Då tog Abigail skyndsamt tvåhundra bröd, två läglar vin, fem tillredda får, trettio kilo rostad säd, hundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade det på åsnor. 19 Hon sa till sina tjänare: ”Gå i förväg, jag kommer efter.” Men hon sa inget till sin man Nabal.

20 Hon red på sin åsna och var på väg ner i en bergsravin. Då kom plötsligt David och hans män ner mot henne, och hon mötte dem. 21 David hade sagt: ”Det var meningslöst att jag skyddade allt den mannen hade i öknen. Inget togs av allt han ägde, ändå har han lönat gott med ont. 22 Må Gud straffa Davids fiender strängt. Jag tänker inte låta en enda av hans väggpissare leva till morgonen!”

23 När Abigail såg David steg hon genast av åsnan. Hon föll ner på sitt ansikte inför David och bugade sig mot marken. 24 Hon föll ner för hans fötter och sa: ”Min herre, skulden är bara min. Men låt din tjänarinna få tala till dig. Lyssna till din tjänarinna. 25 Herre, bry dig inte om den där hemska Nabal, för han lever upp till sitt namn. Hans namn betyder ’dåre’, och dårskap är han full av. Men jag, din tjänarinna, såg inte männen som du, min herre, sände.

26 Och nu, min herre, så sant Herren lever och så sant du lever: Herren har hindrat dig från att anställa blodbad och ta rätten i egna händer. Må nu dina fiender som vill min herres ofärd bli som Nabal. 27 Ta nu emot denna gåva som din tjänarinna har med till min herre och ge den åt männen som följer min herre. 28 Förlåt din tjänarinnas förbrytelse. För Herren ska sannerligen bygga åt min herre ett bestående kungahus, eftersom min herre utkämpar Herrens krig. Må inget ont finnas hos dig under hela ditt liv! 29 Och skulle någon stå upp för att förfölja och ta ditt liv, ska min herres liv vara insvept i livets knyte hos Jahve din Gud. Men dina fienders liv ska han slunga bort som stenar från slungan. 30 När Herren gör för min herre allt det goda han lovat dig och sätter dig till ledare över Israel, 31 då ska det varken leda till fall eller samvetskval för min herre, att du spillt oskyldigt blod och tagit rätten i egna händer. Och när Herren gör väl mot min herre, tänk då på din tjänarinna.”

32 Då sa David till Abigail: ”Lovprisad är Jahve, Israels Gud, som i dag sände dig för att möta mig! 33 Välsignat är ditt omdöme och välsignad är du själv. För i dag har du bevarat mig från blodskuld och från att ta rätten i egna händer! 34 Men så sant Jahve, Israels Gud, lever, han som avhållit mig från att göra dig illa: om du inte skyndat mig till mötes hade i gryningen inte en enda väggpissare av Nabals hus varit vid liv.” 35 Sedan mottog David vad hon hade med sig till honom. Och han sa till henne: ”Du kan tryggt gå hem! Jag har lyssnat till dina ord, du kan titta upp igen.”

36 När Abigail kom hem till Nabal höll han fest i huset, en fest som anstod en kung. Nabal var upprymd och kraftigt berusad. Därför sa hon inte ett jota till honom förrän det dagades. 37 Men när morgonen kom och Nabal nyktrat till berättade Abigail för honom vad som hänt. Då fick han en hjärtattack och blev medvetslös. 38 Omkring tio dagar senare slog Herren Nabal, och han dog.

39 När David fick höra att Nabal var död, sa han: ”Lovprisad är Herren, som hämnat Nabal för att han skymfat mig och som bevarat sin tjänare från att göra ont. Herren har vänt tillbaka Nabals ondska över hans eget huvud!” Och David sände bud till Abigail att han ville ta henne till hustru. 40 När Davids tjänare kom till Abigail i Karmel sa de till henne: ”David har sänt oss till dig för att ta dig som sin hustru.” 41 Hon reste sig, böjde sig till marken på sitt ansikte och sa: ”Jag är din tjänarinna och vill tjäna med att tvätta fötterna på min herres tjänare.” 42 Sedan reste hon sig genast och satte sig upp på åsnan, och hennes fem tjänsteflickor åtföljde henne. Hon följde med Davids sändebud och blev hans hustru.

43 David hade också tagit Ahinoam från Jisreel till hustru. Båda var nu hans hustrur. 44 Men Saul hade gett sin dotter Mikal, Davids hustru, åt Palti, Laishs son, från Gallim.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt