KAPITEL 1

Samuels födelse

1 Elkana hette en man som bodde i Ramatajim-Sofim i Efraims bergsbygd. Han var son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit. 2 Elkana hade två hustrur. Den ena hette Hanna, som var barnlös. Den andra hette Peninna, och hon hade barn.

3 Elkana gav sig varje år iväg från sin stad upp till Shilo för att tillbe och offra åt härskarornas Herre. Elis båda söner Hofni och Pinehas var där Herrens präster. 4 Den dag Elkana offrade brukade han ge sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offret. 5 Men åt Hanna gav han dubbelt så mycket, för han älskade henne fastän Herren hade gjort henne ofruktsam. 6 För att provocera Hanna brukade hennes rival förarga henne eftersom Herren hade gjort henne ofruktsam. 7 Detta pågick vareviga år. Så fort Hanna gick upp till Herrens hus provocerade Peninna henne. Hanna grät och hade ingen matlust. 8 Hennes man Elkana frågade henne: ”Hanna, varför gråter du och är så sorgsen? Varför har du ingen matlust? Är jag inte mer för dig än tio söner?” 9 Efter att de hade ätit och druckit i Shilo reste sig Hanna. Prästen Eli satt på en stol vid dörren till Herrens tempel. 10 I hjärtesorg bad Hanna till Herren medan hon storgrät. 11 Hon gav ett löfte: ”Härskarornas Herre, se din tjänarinnas lidande. Kom ihåg mig och glöm inte din tjänarinna. Låt mig få en son. Då ska jag ge honom åt Herren alla hans livsdagar, och ingen rakkniv ska röra hans huvud.” 12 Medan hon alltjämt bad inför Herren iakttog Eli hennes mun. 13 Hanna bad i sitt hjärta. Bara hennes läppar rördes, men hennes röst hördes inte. Så Eli trodde att hon var berusad. 14 Då sa Eli till henne: ”Hur länge tänker du vara berusad? Gör dig av med vinet!” 15 ”Nej, min herre”, svarade Hanna, ”jag är en kvinna som är svårt bedrövad. Vin och starkvaror har jag inte druckit, men jag utgöt min själ för Herren. 16 Tänk inte att din tjänarinna är en djävulsk kvinna, för hela tiden var det min stora oro och förbittring som fick mig att be.” 17 Då sa Eli: ”Gå i frid, Israels Gud må ge dig vad du bad honom om!” 18 Hon sa: ”Må du se med välvilja på din tjänarinna.” Sedan gick hon iväg. Hon började äta och såg inte mer nedslagen ut.

19 De steg upp tidigt nästa morgon och tillbad inför Herren. Sedan återvände de hem till Rama. Elkana låg med sin hustru Hanna, och Herren kom ihåg henne. 20 När tiden var inne blev Hanna med barn och födde en son. Hon gav honom namnet Samuel: ”För jag har bett Herren om honom,” sa hon.

Hanna ger Samuel åt Herren

21 Elkana gick iväg med allt sitt husfolk för att frambära sitt årliga slaktoffer och löftesoffer åt Herren. 22 Men Hanna följde inte med utan sa till sin man: ”När pojken blivit avvand ska jag ta med honom och föra fram honom inför Herrens ansikte. Där ska han få stanna för alltid.” 23 Hennes man Elkana sa: ”Gör vad du finner bäst. Vänta tills du avvant honom. Må Herren uppfylla sitt ord.” Så hustrun blev kvar hemma och ammade sin son till dess han var avvand.

24 När hon hade avvant honom tog hon med sig den unge pojken dit upp. Hon tog också med sig tre tjurar, tjugo liter mjöl och ett kärl med vin, och förde honom till Herrens hus i Shilo. 25 De slaktade tjuren och förde sedan fram pojken till Eli. 26 Hon sa: ”O, min herre. Så sant du lever, min herre: jag är kvinnan som stod här hos dig och bad till Herren. 27 Den här pojken bad jag om, och nu har Herren besvarat min bön. 28 Så jag ger pojken tillbaka till Herren. Så länge han lever ska han tillhöra Herren.” Och han tillbad Herren där.

Nästa

© Ragnar Blomfelt