KAPITEL 3

Salomo ber om visdom

1 Salomo blev svärson till farao, kungen av Egypten. Han tog faraos dotter till hustru och förde henne till Davids stad. Där fick hon bo i väntan på att hans eget hus skulle bli färdigt, liksom Herrens hus och muren runt Jerusalem. 2 Folket offrade på höjderna eftersom det ännu inte hade byggts något tempel åt Jahves namn. 3 Salomo älskade Herren och följde sin far Davids stadgar. Likväl offrade han på höjderna och tände rökelse där.

4 Kungen gav sig iväg för att offra i Gibeon, som var den förnämsta offerhöjden. Salomo frambar där tusen brännoffer på altaret. 5 I Gibeon uppenbarade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sa: ”Be mig om något du vill ha.”

6 Salomo svarade: ”Du visade stor kärlek mot din tjänare David, min far, eftersom han vandrade troget, rättfärdigt och med ärligt hjärta inför dig. Och du har hållit fast vid denna stora kärlek till honom och gett honom en son som denna dag sitter på hans tron. 7 Jahve min Gud, nu har du gjort din tjänare till kung efter min far David. Men jag är bara en ung och oerfaren man. 8 Din tjänare är här bland ditt utvalda folk som är så stort och talrikt att det omöjligen kan räknas. 9 Så ge din tjänare ett lyhört hjärta så att jag kan döma ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars döma över ditt väldiga folk?”

10 Herren blev glad att Salomo bad om detta. 11 Gud sa: ”Eftersom du bad om detta och inte om långt liv eller rikedom eller dina fienders liv, utan omdöme om vad som är rätt, 12 därför vill jag uppfylla din begäran och ge dig ett så vist och omdömesgillt hjärta som ingen haft före dig eller kommer att ha efter dig. 13 Därtill ger jag dig vad du inte begärt: rikedom och ära, så att ingen kung ska vara din like så länge du lever. 14 Om du går på mina vägar och håller mina stadgar och bud, så som din far David gjorde, ska jag ge dig ett långt liv.”

15 Sedan vaknade Salomo och insåg att det var en dröm. Och när han kom till Jerusalem trädde han fram inför Herrens förbundsark och frambar brännoffer och fredsoffer. Han höll också en festmåltid för alla sina tjänare.

Salomos visa dom

16 Vid den tiden trädde två prostituerade fram inför kungen. 17 Den ena kvinnan sa: ”Åh, min herre! Jag och den här kvinnan bor i samma hus. Och jag födde ett barn medan hon var i huset. 18 Så hände det att på tredje dagen efter att jag fött mitt barn födde också hon ett barn. Vi var tillsammans och ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. 19 En natt dog hennes son eftersom hon hade legat på honom. 20 Då gick hon upp mitt i natten medan din tjänarinna sov. Hon tog min son från min sida och lade honom i sin famn, och lade sin döde son i min famn. 21 När jag steg upp på morgonen för att amma min son upptäckte jag att han var död. Men när jag under morgonen undersökte närmare insåg jag att det inte var min son som jag hade fött.”

22 Då sa den andra kvinnan: ”Nej, min son lever och din son är död!” Men den första svarade: ”Nej, din son är död och min son lever!” Så höll de på inför kungen.

23 Kungen sa: ”Den ena säger: det är min son som lever och din son är död. Den andra säger: nej, det är din son som är död och min son lever.” 24 Och kungen sa: ”Ge mig ett svärd!” Och de gav ett svärd till kungen, 25 som sa: ”Hugg det levande barnet i två delar och ge kvinnorna varsin hälft!”

26 Det levande barnets mor vars känslor för sonen flammade, sa då till kungen: ”Åh, min herre, ge henne det levande barnet, döda det inte!” Men den andra sa: ”Det ska varken vara mitt eller ditt. Dela det i två!”

27 Då tog kungen till orda: ”Ge till den första kvinnan det levande barnet. Döda honom inte. Det är hon som är barnets mor.” 28 När hela Israel fick höra om domen som kungen hade fällt fick de djupaste respekt för kungen. För de såg att Guds visdom var i honom till att skipa rättvisa.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt