KAPITEL 20

Ahab krigar mot arameerna

1 Ben-Hadad, kungen av Aram, samlade hela sin armé. Trettiotvå kungar följde honom, med hästar och vagnar. Han marscherade upp och belägrade Samaria och gick till angrepp. 2 Han skickade sändebud in i staden till Israels kung Ahab, 3 med budskapet: ”Så säger Ben-Hadad: Ditt silver och guld tillhör mig, och dina bästa kvinnor och söner tillhör också mig.” 4 Israels kung svarade: ”Precis som du säger, min herre och kung: Jag själv och allt jag äger tillhör dig.”

5 Sändebuden återkom och sa: ”Så säger Ben-Hadad: Jag sände bud till dig med budskapet: Ge mig ditt silver och ditt guld och dina kvinnor och dina söner. 6 Vid den här tiden i morgon sänder jag mina tjänare till dig. De ska genomsöka ditt palats och dina tjänares hus. Allt vad du värdesätter ska de ta med sig och föra bort.”

7 Då kallade Israels kung till sig alla de äldste i landet och sa: ”Förstå och inse att han bara vill ont! För han begärde mina kvinnor och mina söner, mitt silver och mitt guld, och jag förvägrade honom inte det.” 8 Alla de äldste och allt folket uppmanade Ahab att inte lyssna på Ben-Hadad eller ge efter för honom. 9 Så han svarade Ben-Hadads sändebud: ”Säg till min herre kungen: Allt vad du först avkrävde din tjänare ska jag göra. Men inte det här.” Sändebuden återvände med det svaret.

10 Då sände Ben-Hadad detta bud till honom: ”Må gudarna straffa mig strängt om det finns nog med stoft kvar i Samaria för varje soldat att få lite i handen.” 11 Israels kung svarade: ”Säg åt karln att inte malla sig och ta ut segern i förskott.” 12 Ben-Hadad fick höra svaret när han drack med kungarna i lägertälten. Då sa han till sina tjänare att göra sig redo, och de gjorde sig beredda att anfalla staden.

13 Då framträdde en profet inför Ahab, Israels kung, och sa: ”Så säger Herren: Ser du denna stora hop? Lyssna! Jag ger den i dag i din hand. Då ska du förstå att jag är Jahve.” 14 Ahab frågade: ”Genom vem?” Han svarade: ”Så säger Herren: Genom provinsledarnas unga män.” Ahab frågade: ”Vem ska inleda striden?” Profeten svarade: ”Du!” 15 Då mönstrade han provinsledarnas unga män vars antal var 232. Sedan mönstrade han allt folket, 7000 israelitiska män.

16 Vid middagstiden ryckte de ut medan Ben-Hadad berusade sig i lägertälten med de trettiotvå kungar som kommit för att bistå honom. 17 Provinsledarnas unga män ryckte ut först. Då rapporterade Ben-Hadads utsända spejare att folk ryckte ut från Samaria. 18 Då sa han: ”Oavsett om de ryckt ut i fredliga eller krigiska avsikter, så grip dem levande!” 19 Provinsledarnas unga män och armén som följde dem hade ryckt ut ur staden. 20 Var och en högg ner sin man. Så arameerna flydde och Israel förföljde dem. Men kung Ben-Hadad av Aram flydde på en häst, tillsammans med några ryttare. 21 Sedan ryckte Israels kung ut och angrep både ryttarhären och vagnshären. De vållade arameerna ett stort nederlag.

22 Efteråt trädde profeten fram till Israels kung och sa: ”Gå nu och stärk din ställning och tänk efter noga vad du behöver göra, för vid årsskiftet kommer Arams kung åter att dra upp mot dig.”

23 Den arameiske kungens tjänare sa till kungen: ”Deras gud är en bergsgud, så därför var de starkare än oss. Låt oss strida mot dem på slätten, så blir vi starkare! 24 Gör så här: Avsätt alla kungarna från deras platser och ersätt dem med ståthållare. 25 Mönstra sedan själv en armé som den du förlorat, med lika många hästar och vagnar. Låt oss sedan strida mot dem på slätten, och vi ska bli starkare än dem.” Ben-Hadad lyssnade till dem och gjorde så.

26 Vid årsskiftet mönstrade Ben-Hadad arameerna och drog upp till Afek för att strida mot Israel. 27 Israels söner hade också mönstrats och fått proviant. De marscherade ut mot arameerna och slog läger mitt emot dem som två små gethjordar, medan arameerna uppfyllde landet.

28 Då kom gudsmannen och sa till Israels kung: ”Så säger Herren: Eftersom arameerna har sagt att Jahve är en bergsgud och inte en dalgud, ska jag ge denna väldiga hop i din hand. Då ska ni förstå att jag är Jahve.” 29 I sju dagar låg härarna mitt emot varandra. Den sjunde dagen började striden, och Israels söner slog då på en enda dag 100 000 man av arameernas fotsoldater. 30 De överlevande flydde in i staden Afek, men stadsmuren föll ner över de 27 000 man som var kvar. Även Ben-Hadad flydde och kom in i staden där han irrade från rum till rum.

31 Då sa hans tjänare till honom: ”Lyssna, vi har hört att Israels kungar är barmhärtiga. Så låt oss sätta säcktyg om våra höfter och rep om våra huvuden och överlämna oss åt Israels kung. Kanske skonar han ditt liv.” 32 De virade säcktyg omkring sina höfter och rep omkring sina huvuden och gick till Israels kung och sa: ”Din tjänare Ben-Hadad vädjar för sitt liv.” Ahab svarade: ”Lever han än? Han är min broder.” 33 Männen såg det som ett tecken och svarade genast: ”Ja, din broder Ben-Hadad!” Ahab sa att de skulle gå och hämta honom. Då kom Ben-Hadad ut till honom, och Ahab lät honom stiga upp i sin vagn. 34 Ben-Hadad sa till honom: ”De städer som min far tog från din far ska jag återlämna. Och du ska få öppna basarer i Damaskus, så som min far gjorde i Samaria.” Ahab svarade: ”Genom detta fördrag släpper jag dig fri.” Så slöt han ett fördrag med Ben-Hadad och gav honom fri.

En profet fördömer Ahab

35 En av profetsönerna sa på Herrens befallning till en kamrat: ”Slå mig!” Men han vägrade. 36 Då sa profeten: ”Eftersom du inte lyssnade till Herren ska ett lejon ha ihjäl dig när du går härifrån.” Och så fort han gick mötte han ett lejon som hade ihjäl honom.

37 Sedan träffade han en annan man och sa: ”Slå mig!” Och mannen slog honom gul och blå. 38 Därefter gick profeten till vägen för att invänta kungen. Han hade maskerat sig genom att förbinda ögonen. 39 När kungen kom förbi ropade han till kungen: ”Din tjänare gav sig ut mitt i striden då en man plötsligt kom med en fånge till mig och sa: ’Vakta den här mannen! Kommer han bort får ditt liv ersätta hans eller så får du betala trettio kilo silver.’ 40 Medan din tjänare var fullt upptagen kom mannen undan.” Israels kung sa: ”Det blir din dom. Du har själv fällt den.”

41 Då tog profeten snabbt bort bindeln från sina ögon, och Israels kung kände igen honom som en av profeterna. 42 Han sa till kungen: ”Så säger Herren: Du släppte ur din hand den man som jag hade avskiljt åt förintelse. Därför ska ditt liv ersätta hans, och ditt folk ersätta hans.” 43 Israels kung begav sig då hem. Vresig och tvär kom han till Samaria.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt