Psalm 44
1 Av Korahs söner. För körledaren. Undervisning.
2 Gud, vi har tydligt fått höra,
våra fäder har berättat för oss,
om det som du gjorde på deras tid,
i forntida dagar:
3 Med din makt drev du bort folken,
men planterade våra fäder.
Du slog folken,
men lät våra fäder växa.
4 De vann ej landet med svärd,
egen kraft gav ingen seger.
Det var din styrka och makt
och ditt ansiktes ljus,
för du hade dem kär.
–
5 Gud, du är min Kung.
Befall segrar åt Jakob!
6 Med dig fördriver vi våra fiender,
i ditt namn trampar vi ner våra motståndare.
7 Jag förtröstar inte på bågen,
inte heller svärdet ger mig seger.
8 Men du gav seger över våra fiender,
du förödmjukade dem som hatade oss.
9 Vi prisar Gud hela dagen,
vi tackar ditt namn för evigt. <>
–
10 Men du har stött bort och förnedrat oss!
Du går inte ut med våra härar.
11 Du blottar våra ryggar för fienden.
Och de som hatar oss roffar åt sig.
12 Du gör oss till slaktfår
och skingrar oss bland folken.
13 Du säljer ditt folk för intet
och gör ingen förtjänst.
14 Du gör oss till åtlöje för våra grannar,
till hån och löje för dem omkring oss.
15 Du låter länder och folk sjunga nidvisor
om oss och ringakta oss.
16 Jag känner mig vanärad dagen lång.
Och skammen blossar i mitt ansikte
17 när jag hör häcklaren och skymfaren,
när jag ser fienden och hämnaren.
–
18 Allt detta har drabbat oss,
fastän vi varken har glömt dig
eller svikit ditt förbund.
19 Vårt hjärta har inte avfallit,
våra fötter har inte avvikit från din väg.
20 Ändå har du krossat oss bland schakaler
och höljt oss i dödsskugga.
–
21 Om vi hade glömt vår Guds namn
eller sträckt oss mot en främmande gud,
22 skulle då inte Gud upptäcka det,
han som känner hjärtats hemligheter?
23 För din skull dödas vi hela dagen,
vi betraktas som slaktfår.
–
24 Herre, vakna! Varför sover du?
Res dig, stöt inte bort oss för alltid!
25 Varför döljer du ditt ansikte
och bryr dig inte om
hur vi lider och förtrycks?
26 Vår själ slokar ner i stoftet,
vår kropp pressas till marken.
27 Res dig och hjälp oss!
Befria oss för din trogna kärleks skull.
Föregående Nästa Psalm-Meny
44:3. drev du bort folken … Du slog folken, Israels krig (se t.ex. Josua bok) var ytterst Guds krig. Israels härar var Guds straffande krigsredskap. Jfr v. 4, 8, Ps 47:4, 78:55, 108:14, 135:10-12, Jos 3:10, Dom 1:4.
44:5. Jakob, Israel.
44:6. Se inledning till Ps 35. Jfr Rom 16:20.
44:10-27. Folket mindes hur Gud gav segrar åt sina fäder förr i tiden, v. 2-4. De hade också själva erfarenheter av hur Gud gav dem segrar, v. 5-9. Men nu hade allt förändrats. Gud ger dem inte segrar längre. De möter förnedrande nederlag, fastän de är trogna Gud, v. 18-19, 21-22. Livet med Gud kan ibland te sig obehagligt frustrerande och irrationellt för Guds folk. Gud sänder mörker, smärta och lidande över alla troende, även över de mest trogna och gudfruktiga. Ingen människa på jorden – inte ens den godaste – undkommer syndafallets förbannelser. Se även Ps 90:7-15 med kommentarer.
44:18, 21. glömt, att glömma Gud har i GT ofta betydelsen att man ignorerar Gud, och dessutom ibland i kombination med avfall till främmande gudar (se t.ex. 5 Mos 8:19, Dom 3:7, 1 Sam 12:9, Jer 3:21).
44:22. han som känner hjärtats hemligheter, jfr Ps 7:10 med kommentar.
44:23. Paulus citerar denna vers i Rom 8:36.
44:27. De famlar omkring i ett obegripligt och smärtsamt mörker i dödsskuggans dal där de inte kan se minsta skymt av Gud. Men psalmen avslutas med en bekännelse till Guds trogna kärlek. Vi får därmed en inblick i trons pulserande friska hjärta.
Föregående Nästa Psalm-Meny
© Ragnar Blomfelt