KAPITEL 3

Lidande och hopp

1 Jag är mannen

som fått uppleva lidande

under hans vredes käpp.

2 Han ledde och förde mig

i mörker istället för ljus.

3 Ja, han vände handen mot mig

utan uppehåll dagen lång.

4 Han tärde mitt kött och min hud

och krossade mina ben.

5 Han belägrade

och omringade mig

med gift och motgång.

6 Han lät mig bo på mörka platser,

som de sedan länge döda.

7 Han spärrade in mig

så att jag inte kommer ut.

Han lade på mig tunga bojor.

8 Hur mycket jag än ropade

så blockerade han min bön.

9 Han spärrade mina vägar

med stenblock

och gjorde mina stigar krokiga.

10 Han låg i bakhåll som en björn,

som ett dolt lejon.

11 Han förde mig på avvägar,

sönderslet mig,

och lät mig ligga övergiven.

12 Han spände sin båge

och ställde mig som mål för sin pil.

13 Sitt kogers pilar

sköt han in i min kropp.

14 Jag blev till åtlöje för allt mitt folk,

deras nidvisa dagen lång.

15 Han fyllde mig med bitterhet,

gav mig malört att dricka.

16 Han krossade mina tänder mot stenar

och tryckte ner mig i askan.

17 Du berövade min själ friden,

jag har glömt vad välfärd är.

18 Jag sa:

”Jag har förlorat all kraft

och mitt hopp till Herren.”

19 Minns min nöd och hemlöshet,

det är malört och gift!

20 Jag minns det oavbrutet

och blir deprimerad.

21 Följande tar jag till hjärtat

vilket ger mig hopp:

22 Herrens trogna kärlek upphör aldrig,

hans barmhärtighet tar aldrig slut.

23 De förnyas varje morgon.

Din trofasthet är väldig.

24 Min själ säger att jag tillhör Herren,

därför står mitt hopp till honom.

25 Herren är god

mot dem som väntar på honom,

mot den själ som söker honom.

26 Det är gott att i stillhet

vänta på Herrens frälsning.

27 Det är gott för en man

att bära ett ok i sin ungdom.

28 Han ska sitta ensam och tyst,

för Gud har lagt det på honom.

29 Han ska begrava munnen i stoftet,

kanske finns det hopp.

30 Han ska vända kinden

mot den som slår

och låta sig fyllas av hån.

31 Herren förkastar inte för alltid.

32 Om han bedrövat,

så förbarmar han sig 

i sin stora kärlek,

33 för det är inte av hjärtat

han plågar och bedrövar

människors söner.

34 Att krossa landets alla fångar

under sina fötter,

35 att neka en man rättvisa

inför den Högstes ansikte,

36 att förvränga någons rättssak 

– skulle Herren inte se det?

37 Vem talade och det blev till?

Var det inte Herren som befallde?

38 Kommer inte ofärden och välfärden

från den Högstes mun?

39 Varför klagar en människa i livet?

Varför klagar en man över sin synd?

40 Låt oss pröva och granska 

våra vägar,

och vända om till Herren!

41 Låt oss lyfta våra hjärtan och händer

till Gud i himlen!

42 Vi har syndat och revolterat,

och du har inte förlåtit.

43 Du dolde dig i vrede

och förföljde oss.

Du dödade skoningslöst.

44 Du dolde dig i moln

så att ingen bön kunde passera.

45 Du gjorde oss till skräp och skit 

bland folken.

46 Alla våra fiender gapar mot oss.

47 Fasa och fallgropar möter oss,

vandalism och sönderfall.

48 Tårar flödar från ögat,

för dottern mitt folk går under.

49 Oavbrutna tårar

som aldrig vill upphöra,

50 förrän Herren blickar ner

från himlen och ser.

51 Det gör ont i mig 

att se min stads alla döttrar.

52 Jag blev utan orsak 

jagad som en fågel 

av mina fiender.

53 De vräkte mig levande i gropen

och kastade sten på mig.

54 Vatten forsade över mitt huvud

och jag sa: ”Nu är det slut!”

55 Jag anropade ditt namn, Jahve,

från gropens djup.

56 Du hörde mig:

’Slut inte ditt öra

för mitt bönerop om lindring.’

57 Du kom nära den dagen 

jag anropade dig,

du sa: ”Var inte rädd!”

58 Herre, du tog dig an min sak,

du friköpte mitt liv.

59 Herre, du ser hur illa jag behandlas,

döm i min sak!

60 Du ser all deras hämndlystnad,

alla deras intriger mot mig.

61 Herre, du har hört deras hån,

alla deras intriger mot mig.

62 Mina fiender viskar och mumlar

om mig dagen i ända.

63 Märk väl att vare sig de sitter eller står

sjunger de nidvisor om mig.

64 Du ska ge dem 

vad de förtjänar, Herre,

för vad de har gjort.

65 Du ska ge dem ett obstinat hjärta,

din förbannelse ska vara över dem.

66 Du ska förfölja dem i vrede

och ha ihjäl dem

under Herrens himmel.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt