Altaret vid Jordanfloden
1 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och halva Manasses stam 2 och sa till dem: ”Ni har utfört allt som Herrens tjänare Mose befallt er, och ni har lytt mig i allt jag befallt er. 3 I dagar som varit till i dag, så har ni aldrig övergett era bröder. Ni har hållit Jahves, er Guds, bud. 4 Och nu har Jahve er Gud gett era bröder ro, som han lovade dem. Så återvänd nu till era tält i landet ni fått som egendom, det som Herrens tjänare Mose gav er öster om Jordanfloden. 5 Men var noga med att följa budet och lagen som Herrens tjänare Mose gav er: att älska Jahve er Gud, vandra på alla hans vägar, följa hans bud, hålla er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ.” 6 Josua välsignade dem och sände iväg dem, och de gick till sina tält.
7 Åt ena hälften av Manasses stam hade Mose gett land i Bashan, och åt andra hälften hade Josua gett land med deras bröder på västra sidan av Jordanfloden. När Josua nu sände iväg dem till sina tält, välsignade han dem 8 och sa: ”Återvänd till era tält med ert rika överflöd av boskap, silver, guld, koppar, järn, och kläder i mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.” 9 Så återvände Rubens och Gads söner och halva Manasses stam och lämnade Israels söner. De gav sig av från Shilo i Kanaan till sitt eget land Gilead, som de hade tagit i besittning efter Herrens befallning genom Mose.
10 Så kom Rubens och Gads söner och halva Manasses stam till området kring Jordanfloden i Kanaan. Där byggde de ett stort altare vid Jordanfloden. 11 Israels söner fick höra att Rubens och Gads söner och halva Manasses stam hade byggt ett altare vid Kanaans gräns i området kring Jordanfloden, på israeliternas sida. 12 Då samlades hela deras församling i Shilo för att kriga mot dem.
13 Israels söner sände Pinehas, prästen Eleasars son, till Rubens och Gads söner och halva Manasses stam, i Gilead. 14 Med Pinehas följde tio ledare, en för varje stamfamilj i Israel. Var och en överhuvud för sin familj inom Israels ätter. 15 När de kom till Rubens och Gads söner och halva Manasses stam, i Gileads land, sa de till dem: 16 ”Så här säger hela Herrens församling: Hur kan ni bete er så trolöst mot Israels Gud? Ni har i dag vänt er bort från Jahve genom att bygga ett altare. Ni har i dag trotsat Herren! 17 Är synden vid Peor så obetydlig för oss? Inte ens i dag har vi renats från den fastän Herrens församling drabbades av plåga. 18 Och ska ni i dag vända er bort från Jahve? Om ni i dag trotsar Herren, blir han i morgon vred mot hela Israels församling! 19 Men om landet ni fått som egendom är orent, så kom över till landet som är Herrens egendom. Där har Herrens tälthelgedom sin plats, och där kan ni ta egendom bland oss. Men trotsa inte Herren och inte oss genom att bygga er ett annat altare än Jahves, vår Guds, altare. 20 Handlade inte Akan, Seras son, trolöst angående det som var avskilt åt förintelse? Och kom inte vrede över hela Israels församling? Och han dog inte ensam genom sin synd!”
21 Rubens och Gads söner och halva Manasses stam svarade då överhuvudena för Israels ätter: 22 ”Jahve är gudarnas Gud! Jahve är gudarnas Gud! Han vet och Israel ska veta: Om detta var i trots och trolöshet mot Jahve, så skona oss inte i dag! 23 Om vi byggde oss altaret för att vända oss bort från Jahve eller för att offra brännoffer och matoffer och frambära fredsoffer där, då må Jahve hålla oss ansvariga! 24 Nej, sanningen är att vi gjorde det av oro för att era söner i framtiden skulle säga till våra söner: ’Vad har ni med Jahve, Israels Gud, att göra? 25 Herren har ju satt Jordanfloden till gräns mellan oss och er, ni Rubens och Gads söner. Ni har ingen del i Jahve.’ På så sätt kunde era söner få våra söner att sluta frukta Jahve. 26 Därför sa vi: Nu börjar vi bygga detta altare. Men inte för brännoffer eller slaktoffer, 27 utan som ett vittne mellan oss och er och våra efterkommande, om att vi gör tjänst inför Herren med våra brännoffer, slaktoffer och fredsoffer. På så sätt kan inte era söner i framtiden säga till våra söner: ’Ni har ingen del i Jahve.’ 28 Vi tänkte: Om de i framtiden skulle säga så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: ’Se på den avbild av Herrens altare som våra fäder gjorde, inte för brännoffer eller slaktoffer, men som ett vittne mellan oss och er.’ 29 Vi skulle aldrig trotsa Herren och vända oss bort från Herren i dag genom att bygga ett altare för brännoffer, matoffer eller slaktoffer, i tillägg till det altare för Jahve vår Gud, som står framför hans tälthelgedom.”
30 När prästen Pinehas och församlingens ledare och överhuvudena för Israels ätter som var med honom, hörde vad sönerna till Ruben och Gad och Manasse sa, blev de tillfreds. 31 Och Pinehas, prästen Eleasars son, sa till Rubens och Gads och Manasses söner: ”I dag vet vi att Herren är ibland oss, för ni har inte varit trolösa mot Jahve. Därmed har ni räddat Israels söner undan Herrens hand.”
32 Sedan återvände Pinehas, prästen Eleasars son, och ledarna från Rubens och Gads söner i Gilead, till Israels söner i Kanaan och berättade allt. 33 Och Israels söner blev tillfreds och lovprisade Gud. De blev inget mer tal om att kriga mot dem och förstöra landet där Rubens och Gads söner bodde. 34 Rubens och Gads söner gav altaret detta namn: ”Ett vittne mellan oss att Jahve är Gud”.
22:17. synden vid Peor. Se 4 Mos 25:1-9.
22:20. Akan. Se kapitel 7.
© Ragnar Blomfelt