Fortsättning av Jobs anförande
1 De som är yngre än jag
skrattar nu åt mig.
Deras fäder hade jag inte ens låtit
vara med mina fårhundar.
2 Vilken hjälp har jag av deras händer?
De har ju ingen energi.
3 Utmärglade av nöd och hunger
strövar de nattetid omkring på torr mark
i ogästvänlig ödebygd.
4 De plockar saltört bland snåren
och äter ginströtter.
5 De drivs bort från gemenskapen.
Folk skriker åt dem som vore de tjuvar.
6 De tvingas hålla till i rysliga raviner,
i jordhålor och klippskrevor.
7 De skriar bland snåren
och kryper ihop bland nässlor.
8 De är okända dårars avkomma,
utslängda ur landet.
9 Nu har jag blivit deras nidvisa
och någon man baktalar.
10 De avskyr och undviker mig.
De tvekar inte att spotta mig i ansiktet.
11 Eftersom Gud lossat min bågsträng
och plågar mig,
så är de hämningslösa inför mig.
12 Höger om mig reser sig mobben.
De sätter krokben för mig
och banar väg för min olycka.
13 De hackar upp min stig
och främjar mitt fördärv,
och utan att någon bistår.
14 De avancerar
som genom en bred bräsch
och vältrar fram bland ruinerna.
15 Terror väller över mig.
De jagar iväg min värdighet som vinden.
Min räddning far förbi som ett moln.
16 Jag är så in i själen förtvivlad,
plågans dagar har greppat mig.
17 Natten borrar i mina ben,
min gnagande värk tar ingen rast.
18 Gud tar tag i min mantel
med stor kraft
och greppar mig i kragen.
19 Han vräker mig i dyn
och jag blir som stoft och aska.
20 Jag ropar till dig, men du svarar ej.
Jag står upp, men du bara ser på mig.
21 Du har blivit så hjärtlös mot mig,
med all din kraft angriper du mig.
22 Du lyfter mig upp till vinden
och låter mig rida på den
och slungar mig omkring i stormen.
23 Jag vet att du för mig till döden,
till boplatsen för allt levande.
24 Men sträcker man inte ut handen
mitt bland ruinerna?
Ropar man inte efter hjälp
i katastrofen?
25 Grät jag inte över den
som hade tunga dagar?
Led inte min själ för den utsatte?
26 Men när jag hoppades på det goda
kom det onda,
när jag väntade på ljus
kom mörker.
27 Jag är helt utom mig
och får ingen ro.
Jag ansätts av plågodagar.
28 Jag går mörk omkring,
men inte av solen.
Jag står i församlingen
och ropar på hjälp.
29 Jag är schakalers broder
och strutsens vän.
30 Min hud svartnar och flagar,
mina ben brinner av feber.
31 Mitt harpospel går bara i moll,
mitt flöjtspel hörs med dem som gråter.
© Ragnar Blomfelt