Jerusalem
1 Ödesord om Synernas dal.
Vad är det med dig?
Varför har ni alla gått upp på taken?
2 Du stad full av
buller och oljud och festande!
Dina dräpta dog inte för svärd, inte i strid.
3 Alla dina ledare flydde tillsammans,
infångade utan ett bågskott.
Alla de fann blev fångar,
hur långt de än hade flytt.
4 Därför säger jag:
Se inte på mig när jag fäller bittra tårar.
Försök inte trösta mig
när dottern – mitt folk, går under.
5 Från Herren, härskarornas Herre,
kommer en dag av kaos, nertrampning
och panik i Synernas dal.
Det gapas och skriks upp mot berget.
6 Elam bär pilkogret.
Vagnar, män och ryttare följer honom.
Och Kir har avtäckt skölden.
7 Dina fagraste dalar fylls med vagnar,
och ryttare har formerat sig vid porten.
8 Han avlägsnade Judas försvar.
Den dagen ser du efter vapnen i Skogshuset. 9 Ni ser att Davids stad håller på att krackelera, och ni tar till vara vattnet i Nedre dammen. 10 Ni räknar husen i Jerusalem, och river hus för att ge muren stadga. 11 Mellan de båda murarna gör ni en reservoar för vattnet från Gamla dammen. Men ni varken ser eller ger akt på honom som gjort och format detta för länge sedan.
12 Herren, härskarornas Herre,
kallade er den dagen till gråt och sorg,
till rakat huvud och säcktyg om livet.
13 Men se, det blev flams och skratt.
Ni slaktar oxar och får,
äter kött och dricker vin:
”Ät och drick, för i morgon dör vi!”
14 Men jag hörde härskarornas Herre
uppenbara detta för mig:
’Sannerligen, denna synd
ska inte bli försonad så länge ni lever,’
säger Herren, härskarornas Herre.
Shebna och Eljakim
15 Så säger Herren, härskarornas Herre: Gå till den där förvaltaren Shebna som styr kungahuset, och säg: 16 ’Vad gör du här? Vem ska du lägga här, då du hugger ut åt dig en grav?’ Han hugger sig en grav högt uppe, urholkar sig en boning i berget! 17 Lyssna, du starke man! Herren ska våldsamt gripa tag i dig och slunga dig iväg! 18 Han ska knyckla ihop dig till en boll och kasta dig bort till ett stort land. Där ska du dö och där ska dina härliga vagnar hamna. Du skamfläck för din herres hus!
19 Jag ska ta ifrån dig ditt ämbete. Du ska bli avsatt från din tjänst. 20 Den dagen ska jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21 Jag ska klä honom i din dräkt och spänna ditt bälte om honom. Jag ska lägga din makt i hans händer, och han ska bli en far för Jerusalems invånare och Judas folk. 22 Jag ska ge honom ansvaret över nyckeln till Davids hus. När han öppnar kan ingen stänga, och när han stänger kan ingen öppna.
23 Jag ska slå in honom som en plugg på en säker plats. Han ska bli som en ärans tron för sin fars hus. 24 På honom ska de hänga all ära av hans fars hus, ättlingar i flera led, alla slags småkärl från skålar till krukor. 25 Den dagen, säger härskarornas Herre, ska den plugg lossna som var inslagen på en säker plats. Den ska brytas av och falla, och bördan som hängde på den ska förstöras. Så har Herren talat.
22:1, 5. Synernas dal. Jerusalem.
22:13. Citeras i 1 Kor 15:32.
© Ragnar Blomfelt