KAPITEL 14

Israel återvänder

1 Herren ska visa nåd mot Jakob och åter utvälja Israel och ge dem trygghet i sitt land. Främlingar ska ansluta sig till dem och förena sig med Jakobs folk. 2 Folken ska ta dem och föra dem hem. Och i Herrens land ska Israels folk göra dem till sin egendom, till slavar och slavinnor. Fångvaktarna ska bli deras fångar och de ska härska över sina förtryckare.

Babels kung ska falla

3 En dag ska Herren ge dig ro från din plåga och ängslan och från slavarbetet som påtvingades dig. 4 Då ska du stämma upp i denna smädesång över Babels kung:

”Förtryckaren har mött slutet, hans tyranni är över!

5 Herren bröt av de ondas stav, härskarnas spira,

6 som i raseri slog folken med oupphörliga slag

och argsint härskade över folkslagen med skoningslös förföljelse.

7 Hela jorden andas ut, folk brister ut i sång.

8 Även cypresserna och Libanons cedrar gläds över dig:

’Efter att du föll kommer ingen och fäller oss.’

9 Helvetet där nere är ivrig att ta emot dig när du kommer.

De avlidnas andar kommer i rörelse för din skull, alla jordens härskare.

Det får folkens alla kungar att resa sig från sina troner.

10 Alla börjar tala till dig: ’Även du har blivit svag.

Du har blivit som en av oss.’

11 Med harpors klang har din härlighet farit ner till helvetet.

Du ligger på en bädd av larver med ett täcke av maskar.

12 Du har fallit från himlen, du lysande stjärna, du gryningens son!

Du har kastats till jorden, du som underkuvat folken!

13 Du sa till dig själv: ’Jag ska stiga upp till himlen!

Högre än Guds stjärnor ska jag resa min tron.

Jag ska sätta mig på gudaberget längst upp i norr.

14 Jag ska stiga upp ovan molnen och bli som den Högste.’

15 Men till helvetet kastades du, ner till avgrundens djup.

16 De som ser dig stirrar på dig och granskar dig. De säger:

’Är detta den man som fick jorden att skaka och riken att skälva,

17 som gjorde jorden till en öken och la städerna i grus,

och som aldrig lät fångarna vända hem?’

18 Folkens alla kungar vilar med heder var och en i sitt vilorum.

19 Men du har slängts ut ur din grav som en föraktad gren.

Du är täckt av slaktade män genomborrade av svärd,

och har dumpats i stengropen som ett nedtrampat lik.

20 Du ska inte begravas med dem,

för du förstörde ditt land och dödade ditt folk.”

Aldrig mer ska det talas om denna kriminella avkomma.

21 Anställ en massaker på hans söner för deras fäders synd!

Detta för att de inte ska resa sig och erövra landet

och fylla jorden med städer.

22 Jag ska resa mig mot dem, säger härskarornas Herre.

Jag ska utrota ur Babel både namn och överlevande,

både barn och ättlingar. Det säger Herren.

23 Jag ska göra Babel till en plats för djur och sumpsjöar.

Jag ska sopa bort staden med ödeläggelsens kvast.

Det säger härskarornas Herre.

Assyrien

24 Härskarornas Herre har svurit:

Det jag tänkt ska sannerligen ske,

det jag planerat ska inträffa.

25 Jag ska krossa Assur i mitt land,

stampa på honom på mina berg.

Hans ok ska lyftas av mitt folk,

hans börda lyftas från deras axlar.

26 Detta är planen jag utformat för hela jorden,

detta är handen som är lyft över alla folk.

27 Härskarornas Herre har bestämt, vem kan göra om intet?

Hans hand är lyft, vem kan stoppa honom?

Filisteerna

28 Det år då kung Ahas dog kom detta ödesord:

29 Gläd er inte, alla ni filisteer,

över att staven som slog er är bruten.

För av ormens rot kommer en huggorm,

och dess avkomma blir en snabb kobra.

30 De allra fattigaste ska finna bete,

de svaga ska tryggt få vila.

Men din rot ska jag ha ihjäl med svält,

och din återstod ska dödas.

31 Tjut, du port! Skrik, du stad!

Hela Filisteen är i upplösning.

För rök kommer från norr och ingen avviker från ledet.

32 Vilket svar ska ges till folkets sändebud?

”Herren har grundat Sion, och där finner de utsatta

i hans folk tillflykt.”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt