Israel har glömt sin Skapare
1 Sätt hornet till din mun!
En örn slår ner på Herrens hus!
För de har brutit mitt förbund
och gjort uppror mot min lag.
2 Israel ropar till mig:
”Min Gud, vi känner dig!”
3 Israel har förkastat det goda.
Fienden ska förfölja dem.
4 De valde kungar,
men inte genom mig.
De tillsatte furstar
utan mitt samtycke.
Av sitt silver och guld
gjorde de sig avgudar
till sin egen undergång.
5 Samaria, din kalv är förkastad.
Min vrede brinner mot dem.
Hur länge
ska de vara oförmögna till oskuld?
6 Kalven är från Israel.
En hantverkare gjorde den
och någon gud är den inte.
Samarias kalv ska slås i småbitar.
7 De sår vind och skördar storm.
Det finns ingen växande gröda.
Det som spirar ger ingen mjöl,
och ges något slukas det av främlingar.
8 Israel är uppslukat.
De betraktas nu bland folken
som ett oönskat kärl.
9 För de drog bort till Assur
likt en ensam vildåsna.
Efraim har köpt sig älskare.
10 Fastän de köpslår bland folken
ska jag nu samla och förminska dem
under förtryck av furstarnas kung.
11 För Efraim har gjort sig
många altaren åt synden,
altaren som blivit honom till synd.
12 Jag skrev för honom otaliga lagbud,
men de betraktas
som något främmande.
13 Som offergåvor till mig
offrar de kött och äter.
Men Herren godtar dem ej.
Nu minns han deras skuld
och straffar dem för deras synder.
De måste återvända till Egypten.
14 Israel har glömt sin skapare
och byggt palats.
Juda har mångfaldigat
sina befästa städer.
Men mot hans städer
ska jag sända en eld
som ska förtära deras borgar.
© Ragnar Blomfelt