KAPITEL 6

Hon

1 Min älskade gick ner till sin trädgård,

till de doftande kryddängarna. 

Han ville beta i trädgårdarna 

och plocka liljor.

2 Jag tillhör min älskade 

och min älskade tillhör mig,

han som betar bland liljorna.

Han

3 Du är vacker som Tirsa,

min älskling,

ljuvlig som Jerusalem,

vördnadsvärd som en här

under fanor.

4 Vänd bort ifrån mig din blick

som betagit mig.

Ditt hår är som en getflock

rusande nedför Gilead.

5 Dina tänder

är som en tackflock

som kommer upp ur badet.

De har alla tvillingar,

ingen är utan lamm.

6 Din kind är som

ett kluvet granatäpple

bakom din slöja.

7 Där är sextio drottningar,

åttio bihustrur

och oräkneliga jungfrur.

8 Men hon är unik,

min duva, min fulländade.

Hon är speciell för sin mor,

felfri av kvinnan som födde henne.

Flickorna ser henne

och prisar henne lycklig.

Drottningar och bihustrur

lovordar henne.

Vännerna

9 Vem är hon som träder fram

likt morgonrodnaden,

grann som månen,

strålande som solen,

vördnadsvärd som en här

under fanor?

Han

10 Jag gick ner till valnötslunden

för att se på dalens grönska,

för att se om vinstocken skjutit skott,

om granatträden gått i blom.

11 Jag var helt omedveten om

att jag befann mig bland 

Amminadabs vagnar.

Vännerna

12 Vänd dig, vänd dig, Shulamit,

vänd dig, vänd dig så vi får se dig!

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt