bildlinje

Psalm 79

1 En psalm av Asaf.

O Gud, folken har invaderat ditt land,

orenat ditt heliga tempel,

lagt Jerusalem i ruiner.

2 De gav dina tjänares lik

till föda åt himlens fåglar,

dina heligas kroppar till jordens vilddjur.

3 De öste ut deras blod som vatten

runt om Jerusalem,

och ingen begravde dem.

4 Vi vanäras av våra grannar,

hånas och förlöjligas av vår omgivning.

5 Jahve, hur länge? Ska du alltid vara vred?

Ska din lidelse brinna som eld?

6 Ös ut din vrede över folken

som inte erkänner dig,

över riken som inte anropar ditt namn.

7 För de har slukat Jakob,

ödelagt hans hemland.

8 Tänk inte på våra fäders synder.

Skynda till oss med din barmhärtighet,

för vi är helt nedbrutna.

9 Vår frälsnings Gud,

hjälp oss så att ditt namn blir ärat.

Rädda oss och försona våra synder

för ditt namns skull.

10 Varför ska folken få säga:

”Var är deras Gud?”

Visa oss och låt folken erfara din hämnd

för dina tjänares spillda blod.

11 Låt de fångnas rop nå dig.

Med din väldiga makt, skona de dödsdömda!

12 Herre, vedergäll våra grannar sjufalt

rakt i bröstet för den vanära de visat dig.

13 Då ska vi som är ditt folk, fåren i din hjord,

tacka dig för evigt,

från släkte till släkte lovprisa dig.

Föregående   Nästa

Psalm-Meny

79:1. Asaf, se kommentar till 50:1. folken har invaderat ditt land, psalmen handlar sannolikt om Babyloniens belägring och förstörelse av Jerusalem och templet år 586 f.Kr. och folkets bortförande i fångenskap (2 Kung 25, 2 Krön 36:14-23). Denna händelse, liksom många andra i GT, förebådar Nya Testamentets undervisning om att människan på grund av sina synder har blivit Satans fångar. Människans enda räddning ligger i försoningen (v. 9). Och enligt Nya Testamentet har Gud i Kristus försonat hela världen (se 2 Kor 5:18-20 med kommentarer).

79:2-3. De öste ut deras blod (v. 3), fienden ansåg Guds folks blod vara värdelöst. Många slaktades (se t.ex. 2 Krön 36:14-17, Jer 39). I Guds ögon däremot är de troendes blod dyrbart, se 72:14 med kommentar.

79:4. Här avses flera grannfolk, och särskilt edomiterna (137:7, Hes 25:12, Hes 35, 36:5).

79:5. Ska du alltid vara vred? En vanlig undran av Bibelns troende, jfr Ps 74:1, 80:5, 85:6, 89:47. För de troende i Bibeln existerade inga inomvärldsliga orsakssammanhang. Och en gud som bara sorgset och deltagande kunde bevittna sitt folks olyckor och elände, var främmande för deras tankevärld. Istället tolkade man allt i tillvaron som orsakat av Guds hand, såväl välgång (Guds välsignelse) som olycka (Guds vrede).

79:6. Författarens bön blev en verklighet då (Jes 45-47), och är en verklighet i dag (Rom 1:18), och kommer till sist att fullbordas i samband med jordens undergång, Upp 16, Upp 18.

79:7. Jakob, Israel.

79:9. Denna bön går i slutlig fullbordan genom Jesu Kristi försoningsdöd. Då avvändes Guds vrede och vi blir genom tron åter älskade av Gud.

79:11-12. Låt de fångnas rop nå dig, de fångna i Babylon, se Ps 137:1. vedergäll våra grannar, se kommentar til v. 4.

79:13. fåren i din hjord, jfr Ps 74:1, 95:7, 100:3, Joh 10:11, 14-16.

Föregående   Nästa

Psalm-Meny

© Ragnar Blomfelt