ORDSPRÅKSBOKEN

KAPITEL 26

1 Som snö om sommaren

och regn vid skördetid,

lika illa passar det att berömma dåren.

2 Som sparven flaxar iväg

och svalan flyger bort,

så faller en oförtjänt förbannelse

platt till marken.

3 Piskan för hästen, betslet för åsnan

och käppen för dårars rygg!

4 Svara inte dåren efter hans enfald,

annars blir du själv som han.

5 Svara dåren efter hans enfald,

annars betraktar han sig som vis.

6 Den som sänder bud med en dåre

hugger av sig fötterna

och får dricka våld.

7 Den lames ben dinglar utan kraft,

så även ordspråk i dårars mun.

8 Som att binda fast stenen i slungan

är det att berömma dåren.

9 Som en törntagg i en fyllbults hand

är ordspråk i dårars mun.

10 Som en bågskytt som sårar i blindo

är den som lejer en dåre

eller förbipasserande.

11 Som hunden vänder om till sin spya

så upprepar en dåre sin dumhet.

12 Ser du en man som är vis i egna ögon?

Det är mer hopp om dåren än om honom.

13 Latmasken säger:

”Det är ett vilddjur på vägen,

ett lejon på gatorna!”

14 Dörren vänder sig på gångjärnet

och den late vänder sig på sängen.

15 Den late för handen ner i skålen,

men orkar ej föra den till munnen.

16 Den late är i egna ögon visare än sju 

som ger kloka svar.

17 Som att gripa en hund i öronen

är det att råka passera när andra grälar

och själv hetsa upp sig.

18 Som en galning som vräker iväg

brandfacklor och dödliga pilar,

19 är den som bedrar sin nästa

och sedan påstår

att det bara var på skämt.

20 Utan ved slocknar elden,

och utan förtalare tystnar trätan.

21 Kol behövs för glöd, och ved för eld,

och en grälsjuk man för att tända strid.

22 Förtalarens ord är som godis,

de slinker ner i människans inre.

23 Som silverglasyr på lera

är passionerat tal med ondska i hjärtat.

24 En hatfull person maskerar sitt tal,

i sitt inre lagrar han svek.

25 Talar han vänligt, tro honom ej,

för sju vidrigheter har han i hjärtat.

26 Om än hans hat döljs med list

ska hans ondska avslöjas i församlingen.

27 Den som gräver en grop

faller själv däri.

Den som rullar upp en sten

får den över sig.

28 En lögntunga hatar sina offer,

och smickraren vållar fördärv.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt