KAPITEL 4

Arbetet möter motstånd

1 När Sanballat hörde att vi höll på att återuppbygga muren blev han ursinnig. Han hånade ilsket judarna 2 och sa till sina bröder och till Samariens krigsfolk: ”Vad sysslar dessa patetiska judar med? Ska de få hålla på? Ska de få offra? Ska de en dag få arbetet klart? Ska de ge liv åt de brända stenarna i grushögarna?” 3 Ammoniten Tobia som stod bredvid honom sa: ”Ja, de bygger, men det räcker att en räv skuttar upp på deras stenmur och den rasar!”

4 Lyssna, vår Gud, för vi föraktas! Låt deras hån återvända mot deras egna huvuden. Låt dem plundras och föras som fångar till ett främmande land. 5 Dölj inte deras skuld och utplåna inte deras synd inför dig, för de har väckt din vrede inför byggarna.

6 Vi byggde på muren tills den fogades samman till sin halva höjd, för folket arbetade helhjärtat.

7 Men när Sanballat, Tobia, araberna, ammoniterna och ashdoditerna hörde att Jerusalems murar höll på att helas och att brächerna började tätas, blev de helt ursinniga. 8 De konspirerade för att anfalla Jerusalem och skapa kaos där. 9 Då bad vi till vår Gud och satte ut vakt mot dem. Vi gjorde så dag och natt på grund av dem.

10 De sa i Juda:

”Bärarnas kraft är slut,

det är för mycket grus.

Vi klarar inte av

att återuppbygga denna mur.”

11 Våra fiender sa: ”Innan de hinner uppfatta något är vi över dem och dödar dem och stoppar arbetet!” 12 De judar som bodde i närheten kom från alla håll och manade oss gång på gång att dra oss tillbaka till dem. 13 Då ställde jag upp folket bakom muren vid de lägsta och mest sårbara sektionerna. Jag placerade ut dem i släktordning med svärd, spjut och bågar. 14 Efter att jag inspekterat allt reste jag mig och sa till stormännen, styresmännen och det övriga folket: ”Var inte rädda för dem! Tänk på Herren, som är stor och fruktad. Kämpa för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem.”

15 Våra fiender fick höra att vi kände till deras plan, och Gud hade omintetgjort den. Då återvände vi alla till muren, var och en till sitt arbete. 16 Från den dagen arbetade hälften av mina tjänare, medan andra hälften stod med spjut, sköldar, bågar och pansar.

Och ledarna understödde allt folket i Juda 17 som återuppbyggde muren. Och lastarna och bärarna utförde sitt arbete med ena handen, och höll vapnet i den andra. 18 Byggarna hade alla sitt svärd bundet vid höften medan de arbetade. Bredvid mig stod hornblåsaren. 19 Jag sa till stormännen, styresmännen och det övriga folket: ”Arbetet är stort och omfattande och vi är utspridda längs muren, långt ifrån varandra. 20 Var ni än hör hornet ljuda, så ska ni samla er hos oss. Vår Gud ska strida för oss!”

21 Så fortsatte vi arbetet medan hälften stod med sina spjut, från gryningen tills stjärnorna syntes. 22 Vid den tiden sa jag också till folket: ”Varje man ska övernatta inne i Jerusalem med sin tjänare, så att de kan vakta oss om natten och arbeta om dagen.” 23 Varken jag, mina bröder, mina tjänare eller vakterna hos mig kom ur kläderna. Alla bar sitt vapen, även när vatten hämtades.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt