2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

KAPITEL 1

Nehemjas bön

1 Nehemjas, Hakaljas sons, ord.

Det hände i månaden kislev i det tjugonde året, när jag var i Susas borg. 2 Då kom Hanani, en av mina bröder, och några andra män från Juda. Jag frågade dem om de judar som undkommit och överlevt fångenskapen, och om Jerusalem. 3 De sa till mig: ”De som är kvar och som överlevt fångenskapen där i provinsen lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är raserad och portarna nedbrända.”

4 När jag hörde dessa ord satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar, fastade och bad inför himlens Gud. 5 Jag sa: ”O Jahve, himlens Gud, du store och respektingivande Gud, som håller fast vid förbundet och kärleken till dem som älskar dig och håller dina bud. 6 Lyssna uppmärksamt och se noga, hör din tjänares bön inför dig i dag. Dag och natt ber jag till dig för Israels söner, dina tjänare. Jag bekänner synderna som vi Israels söner begått mot dig. Även jag och min faders hus har syndat. 7 Vi har handlat så fruktansvärt fördärvligt mot dig och inte hållit fast vid de bud, stadgar och föreskrifter som du gav din tjänare Mose.

8 Men tänk på det ord som du befallde din tjänare Mose när du sa: ’Om ni är trolösa ska jag skingra er bland folken. 9 Men om ni vänder om till mig och åtlyder och följer mina bud, då ska jag, även om ni fördrivits till himlens gräns, samla er därifrån och föra er till den plats som jag utvalt till boning för mitt namn.’ 10 De är dina tjänare och ditt folk. Du har befriat dem genom din väldiga kraft och starka hand. 11 O, Herre, lyssna uppmärksamt till din tjänares bön, till alla dina tjänares böner. Vi tycker om att frukta ditt namn. Ge din tjänare framgång i dag och låt honom möta barmhärtighet hos denne man.” Jag var då munskänk hos kungen.

Nästa

Esra

© Ragnar Blomfelt