KAPITEL 7

Förfall och upprättelse

1 Jag är förtvivlad!

Det är som om sommarfrukten

är plockad och vinbärgningen är över:

inte en druvklase att äta,

inte ett efterlängtat fikon.

2 De gudfruktiga är försvunna från jorden.

Det finns inga rättsinniga människor.

Alla väntar på att få mörda.

De vill fånga varandra i sina nät.

3 Deras händer är övade i ondska.

Fursten begär gåvor, domaren mutor.

Den med makt talar med ont uppsåt.

De konspirerar tillsammans.

4 Den bäste bland dem

är som ett törnsnår,

den mest rättsinnige värre

än en törnhäck.

Väktarnas dag kommer,

dagen då ni ska straffas.

Då grips de av panik.

5 Tro inte på din nästa,

lita inte på en vän.

Vakta din tunga

för kvinnan i din famn.

6 För en son föraktar sin far,

en dotter trotsar sin mor,

en sonhustru sin svärmor,

en mans husfolk är hans fiender.

7 Jag däremot spanar efter Herren.

Jag väntar på Gud min Frälsare.

Min Gud ska höra mig.

8 Fiende, gläds inte över mig!

För om jag faller reser jag mig igen.

Sitter jag i mörkret är Herren mitt ljus.

9 Eftersom jag syndat mot Herren

måste jag bära hans vrede,

tills han tar sig an min sak

och verkställer rättvisa för mig.

Han ska föra mig ut i ljuset,

och jag ska se hans rättfärdighet.

10 Min fiende ska se det 

och rodna av skam,

hon som sa till mig:

”Var är Jahve din Gud?”

Jag ska bevittna när hon trampas ner

som smuts på gatan.

11 En dag ska dina murar byggas upp.

Den dagen ska ditt territorium vidgas.

12 Den dagen ska de komma till dig

från Assur och Egyptens städer,

från Egypten till Eufrat,

från hav till hav

och från berg till berg.

13 Och jorden ska läggas öde

på grund av dem som bor där.

Det blir frukten av deras gärningar.

14 Valla ditt folk med din stav,

hjorden du äger

som bor avskild i skogen

mitt i ett fruktbart land.

Låt hjorden få beta 

i Bashan och i Gilead

som i gamla dagar.

15 Jag ska visa dig mirakler 

som i de dagar du drog ut från Egypten.

16 Folken ska se det och skämmas

trots all sin makt.

De ska lägga handen på munnen

och deras öron ska inget höra.

17 De ska slicka stoft som en orm,

som markens krälande djur.

Skälvande ska de överge sina hålor

och vända sig till Jahve vår Gud, 

som de ska fasa och frukta.

Guds kärlek

18 Vem är en Gud som du?

Du som förlåter skuld

och inte tillräknar synd

hos återstoden av dina egna.

Han låter inte sin vrede bestå för alltid,

för han gläds i trogen kärlek.

19 Gud ska åter förbarma sig över oss

och trampa på våra skulder.

Du ska kasta alla våra synder

i havets djup.

20 Du ska visa trohet mot Jakob

och trogen kärlek mot Abraham.

Det lovade du med ed våra fäder 

i forntidens dagar.

Nahum

Föregående

© Ragnar Blomfelt