Folket ber
1 Herre, minns vad som hänt oss!
Se noga hur vi vanäras!
2 Vår egendom har gått till främlingar,
våra hus till utlänningar.
3 Vi är utan föräldrar, faderlösa.
Våra mödrar har blivit änkor.
4 Vi måste betala för eget dricksvatten,
köpa vår egen ved.
5 Våra förföljare flåsar oss i nacken,
vi är utmattade men får ingen vila.
6 Vi sträckte ut handen
till Egypten och Assyrien
för att få bröd tillräckligt.
7 Våra fäder syndade och finns ej mer.
Vi bär deras skuld.
8 Slavar härskar över oss,
ingen friar oss ur deras hand.
9 Vi hämtar bröd med fara för vårt liv,
för i öknen hotar svärdet.
10 Vår hud är het som en ugn,
febersjuk av hunger.
11 De kränkte kvinnor i Sion,
jungfrur i Judas städer.
12 De hängde furstar,
de vanhedrade äldre.
13 Unga män slet med kvarnen,
pojkar dignade under bördor av ved.
14 De gamla har lämnat stadsporten.
De unga männen har slutat musicera.
15 Glädjen har lämnat vårt hjärta,
vår dans har bytts i sorg.
16 Kronan har fallit från vårt huvud.
Vi har det så hemskt eftersom vi syndat!
17 Vårt hjärta är svagt
och våra ögon dunkla,
18 eftersom Sions berg ligger öde
och schakaler stryker omkring där.
19 Herre, du tronar för evigt,
din tron består från släkte till släkte.
20 Varför ska du ständigt ignorera oss?
Varför överge oss under så lång tid?
21 Herre, vänd oss åter till dig,
så vänder vi tillbaka.
Förnya våra dagar som förr.
22 För du har väl inte förkastat oss helt?
Du är ju fruktansvärt vred på oss.
© Ragnar Blomfelt