KAPITEL 6

Jobs svar på Elifas första tal

1 Då svarade Job:

2 Om ändå min ilska kunde vägas

och min olycka läggas i samma vågskål!

3 För de skulle väga mer än havets sand.

Därför har jag talat så upprört,

4 för den Allsmäktiges pilar är i mig,

min ande dricker deras gift.

Fasor från Gud samlar sig mot mig.

5 Skriar vildåsnan över sitt gräs?

Råmar oxen över sitt foder?

6 Äts det smaklösa utan salt?

Finns smak i äggvitan?

7 Jag vägrar röra det,

det är mat som gör mig sjuk.

8 Om ändå min begäran blev hörd

och Gud infriade mitt hopp:

9 att Gud ville krossa mig,

sträcka ut sin hand och avsluta mitt liv!

10 Det skulle vara min tröst och min sällhet 

i skoningslös plåga,

att jag ej har dolt den Heliges ord.

11 Har jag kraft till att hoppas?

Finns ett slut så att jag kan uthärda?

12 Är jag stark som stenar?

Är min kropp av koppar?

13 Jag kan inte hjälpa mig själv,

klokskap har berövats mig.

14 En vän visar trofast kärlek 

till den som är förtvivlad,

även om han inte mer fruktar den Allsmäktige.

15 Mina bröder är falska som bäckar,

som sinande bäckfåror.

16 De har mörknat av is dolda under snön.

17 När hettan kommer smälter de,

försvinner i värmen från sin plats.

18 Bäckarna ändrar riktning,

rinner ut i intet och försvinner.

19 Karavaner från Tema spanar efter dem,

resande från Saba hoppas finna dem.

20 De skäms för sin tillit,

de anländer besvikna.

21 Nu har ni blivit till intet,

ni ser det rysliga och räds.

22 Har jag sagt: ”Ge mig något!

Ge mig en muta från er rikedom!

23 Rädda mig från fienden!

Fria mig från de hänsynslösa!”

24 Lär mig, jag ska tiga!

Hjälp mig fatta var jag gått vilse.

25 Hur plågsamt är inte ärligt tal!

Men vad uträttar ert klander?

26 Tänker ni klandra mina ord,

nonchalera den förtvivlades tal?

27 Kastar ni också lott om en faderlös

och köpslår om er vän?

28 Men se nu på mig!

För jag ljuger er inte rakt i ansiktet.

29 Vänd om, avstå från orättfärdighet!

Vänd om, min rättfärdighet står fast!

30 Finns orättfärdighet på min tunga?

Kan inte min mun urskilja uselhet?

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt