Fortsättning av Elifas första tal
1 Ropa bara!
Finns det någon som svarar?
Till vem av de heliga vänder du dig?
2 Dåren dödas av sin ilska,
den enfaldige av sin avund.
3 Jag såg en dåre slå rot,
men strax förbannade jag hans hem.
4 Hans söner är helt otrygga.
De nedtrampas i porten
utan någon som räddar.
5 Den hungrige äter hans skörd,
tar den även bland törnen.
De törstiga ivrar efter deras välstånd.
6 För hemskhet kommer inte ur stoftet,
elände skjuter inte upp ur marken.
7 Men människan föds till elände,
så visst som lågor far mot höjden.
8 Jag däremot skulle söka Gud
och inför honom lägga fram min sak.
9 Han gör stora och outgrundliga ting,
oräkneliga mirakler.
10 Han ger jorden regn,
sänder vatten över markerna.
11 Han upphöjer de ringa,
reser upp de sörjande till trygghet.
12 Han söndrar de försåtligas planer
så att deras klokskap går om intet.
13 Han fångar de visa i deras list.
Plötsligt får de del av råd
från de lömska.
14 Om dagen möter de mörker.
Vid middagstid
famlar de som vore det natt.
15 Han räddar den utsatte
från deras tungors svärd,
från den mäktiges grepp.
16 Den fattige har hopp,
orättvisan måste tiga.
17 Lyssna!
Salig är den man som Gud tillrättavisar.
Förkasta inte den Allsmäktiges fostran.
18 För han sargar och förbinder,
han slår och hans händer helar.
19 Från sex olyckor räddar han dig,
ja, sju onda ting ska ej röra dig.
20 I svälttider räddar han dig från döden,
i krigstider från svärdets våld.
21 Du skyddas från tungans piska,
du ska ej frukta när våldet kommer.
22 Du ska skratta åt våld och svält,
du ska ej frukta jordens vilddjur.
23 För du har en pakt
med markens stenar.
Och markens vilddjur
håller fred med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt.
När du synar dina ägor saknas inget.
25 Du ska veta att din ätt blir talrik.
Dina efterkommande
blir som markens gräs.
26 Du går i graven vid god vigör,
liksom kärven bärgas vid rätt tid.
27 Vi har studerat detta, det är så här!
Lyssna, och du ska själv fatta!
© Ragnar Blomfelt