KAPITEL 32

Elihus tal

1 De tre männen slutade svara Job eftersom han såg sig själv som rättfärdig.

2 Men Elihu från Bus, Barakels son, av Rams släkt, blev mycket arg. Han blev rasande mot Job eftersom Job ansåg sig mer rättfärdig än Gud. 3 Han blev också mycket arg på Jobs tre vänner eftersom de hade dömt Job skyldig utan att kunna förklara sig.

4 Men Elihu hade väntat med att tala till Job eftersom de andra var äldre än han. 5 När nu Elihu såg att de tre männen inte hade mer att säga blev han mycket arg. 6 Och Elihu från Bus, Barakels son, sa:

Jag är ung och ni är gamla.

Därför höll jag mig i bakgrunden 

och vågade inte tala om för er vad jag vet.

7 Jag tänkte att åldern ska få tala

och de många åren delge visdom.

8 Men det är människans ande,

och den Allsmäktiges andedräkt, 

som bringar förstånd.

9 Det är inte åldern som ger visdom,

inte bara de gamla förstår vad som är rätt.

10 Därför säger jag: Lyssna på mig!

Jag vill också delge vad jag vet.

11 Jag väntade på vad ni hade att säga.

Jag lyssnade på era argument

medan ni sökte formulera er.

12 Jag gav er uppmärksamhet.

Ändå kunde ingen motbevisa Job

eller besvara hans påståenden.

13 Påstå inte att ni möttes av visdom,

och att Gud kan bemästra honom, inte människor.

14 Job riktade inte sina ord mot mig,

så jag ska inte svara honom som ni gjorde.

15 De är skakade och säger inget mer,

de har tappat talförmågan.

16 Skulle jag vänta när de har tystnat,

när de bara står där svarslösa?

17 Jag vill också ta till orda

och säga vad jag vet.

18 För jag är fylld av ord,

anden i mig pressar mig.

19 Mitt inre är som oöppnat vin,

som en ny vinlägel nära att brista.

20 Jag måste bara tala och få lättnad,

jag vill öppna mina läppar och svara.

21 Jag ska varken vara partisk

eller smickra någon.

22 Jag vet inte hur man smickrar.

Gjorde jag det skulle min Skapare

genast rycka bort mig.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt