KAPITEL 27

1 Job fortsatte sitt anförande:

2 Så sant Gud lever,

han som förvägrat mig rättvisa,

den Allsmäktige som gjort mig bitter:

3 Så länge min ande är i mig

och Guds livsande i min näsa,

4 ska mina läppar inte tala falskt

eller min tunga mumla svek.

5 Ni ska aldrig få rätt!

Jag vidhåller min oförvitlighet till min död.

6 Jag håller fast vid min rättfärdighet

och släpper den inte.

Aldrig i mitt liv ska mitt samvete klandra mig!

7 Låt min fiende stå som kriminell,

min motståndare som orättfärdig!

8 Vilket hopp har den gudsfientlige 

när livet skärs av,

när Gud tar hans själ?

9 Ska Gud höra hans rop

när nöden drabbar honom?

10 Gläds han i den Allsmäktige?

Anropar han ständigt Gud?

11 Jag vill lära er om Guds makt,

ej dölja vad som avser den Allsmäktige.

12 Ni har ju alla bevittnat det,

så varför detta tomma nonsens?

13 Följande är vad den onde får av Gud,

det arv som våldsmän får av den Allsmäktige:

14 Får han många söner faller de för svärd,

hans efterkommande ska alltid gå hungriga.

15 De som överlever begravs av sjukdom

och deras änkor fäller inga tårar.

16 Även om han hopar silver som stoft

och samlar kläder på hög som lera,

17 så får den rättfärdige klä sig i det han samlat

och den oskyldige får fördela silvret.

18 Huset han bygger är som malens kokong,

likt den bod en väktare tillverkar.

19 Han lägger sig rik en sista gång,

han öppnar ögonen och allt är borta.

20 Fasor griper honom som en flod,

en tromb tar honom om natten.

21 Östanvinden lyfter honom och han tas bort,

sveper bort honom från hans plats,

22 vräker sig mot honom utan att skona.

Han försöker desperat undfly dess kraft.

23 Den applåderar hånfullt mot honom

och visslar bort honom från hans plats.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt