JOB

KAPITEL 20

Sofars andra tal

1 Sedan talade Sofar från Naama:

2 Jag måste återigen tala 

eftersom mina upprörda tankar

gör mig så ivrig!

3 Jag möts av kränkande tillrättavisning,

men min ande

får mig att svara förståndigt.

4 Du vet väl att det alltid varit så,

allt sedan Adam sattes på jorden,

5 att de ondas jubel är kortvarigt,

att den gudsfientliges glädje

varar ett ögonblick?

6 Om än hans hybris når himlen

och hans huvud vidrör molnen,

7 så förgås han ändå för alltid

som sin egen avföring.

De som såg honom ska undra 

vart han tog vägen.

8 Som en dröm flyger han bort

utan att någon finner honom.

Som en syn om natten jagas han iväg.

9 Ögat som såg honom

ska ej mer se honom.

Hans plats får inte längre återse honom.

10 Hans söner

måste söka de fattigas välvilja,

med egna händer

måste han återlämna sin rikedom.

11 Hans ben var fulla av ungdomskraft,

men de ska ligga med honom i stoftet.

12 Om än ondskan smakar sött i hans mun

och han gömmer den under tungan,

13 behåller den utan att svälja, 

ja, håller den kvar i munnen,

14 så förvandlas ändå hans föda i magen

till kobragift inom honom.

15 Den rikedom han svalt

tvingas han kräkas upp.

Gud driver ut den ur hans mage.

16 Han suger i sig kobragift,

giftormens huggtand dödar honom.

17 Han får inga bäckar se,

inga flöden av honung och grädde.

18 Han måste återlämna lönen

för sin möda 

utan att få konsumera

eller glädjas åt sin vunna rikedom.

19 För han slog och övergav de utsatta,

han beslagtog hus han ej byggt.

20 Han blir aldrig tillfredsställd,

han låter inget han åtrår undkomma.

21 Inget återstår efter hans glupskhet,

därför ska hans framgång ej bestå.

22 Mitt i sitt överflöd kommer han i nöd,

lidande drabbar honom med full kraft.

23 Medan han fyller sin mage

sänder Gud sin vredes glöd

över honom.

Den ska regna över hans inälvor.

24 Flyr han för järnvapen

genomborras han av kopparbågen.

25 Han drar ut pilen från ryggen

och den blanka udden ur levern.

Då kommer dödsångest över honom.

26 Totalt mörker väntar hans ägodelar.

En säregen eld ska förtära honom,

och sluka dem som är kvar i hans tält.

27 Himlen röjer hans skuld,

jorden reser sig mot honom.

28 Allt i hans hus försvinner

som forsande vatten

på Guds vredesdag.

29 Det är vad en ond person får av Gud,

den lott Gud bestämt för honom.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt