KAPITEL 17

Fortsättning av Jobs svar

1 Min ande är nedbruten.

Mina dagar slocknar 

och graven väntar på mig.

2 Skymfare omger mig!

Jag ser bara deras fientlighet.

3 Gå du i borgen för mig,

vem annars kan ge mig sitt handslag?

4 Du har dolt insikt för deras hjärtan,

därför låter du dem ej triumfera.

5 Fördömer man vänner mot förmåner

ska sönernas ögon förtvina.

6 Gud har gjort mig till en visa bland folk,

jag är en man som folk spottar i ansiktet.

7 Mina ögon är skumma av sorg.

Jag är bara en skugga av mig själv.

8 De rättrådiga är bestörta över sådant,

den oskyldige upprörs över de gudsfientliga.

9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg,

den med rena händer blir bara starkare.

10 Men försök igen, ni alla!

Jag finner ändå ingen vis bland er.

11 Mina dagar är förbi.

Mina planer är krossade,

det som var min innersta längtan.

12 De förvandlar natt till dag,

och säger att ’ljuset är nära’ 

när mörket bryter fram.

13 Väntar jag mig dödsriket som mitt hem,

breder jag ut min bädd i mörkret

14 och säger till förgängelsen:

”Du är min far”,

och till maskarna:

”Min mor, min syster” –

15 var är då mitt hopp?

Vem kan se något hopp för mig?

16 Kommer hoppet ner till dödsrikets portar?

Ska vi vila tillsammans i stoftet?

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt