Elifas andra tal
1 Sedan talade Elifas från Teman:
2 Ska en vis man ge tom kunskap
och fylla bröstet med östanvind?
3 Ska han försvara sin sak
med värdelöst prat och munväder?
4 Dessutom söndrar du gudsfruktan
och hindrar andakt inför Gud.
5 För din synd undervisar din mun
så att du väljer att tala försåtligt.
6 Din mun dömer dig, inte jag.
Dina läppar vittnar emot dig.
7 Var du den första människa
som föddes?
Blev du till innan bergen fanns?
8 Har du lyssnat på Guds rådslag?
Är det bara du som äger visdomen?
9 Vet du något som vi inte vet?
Förstår du något som vi inte förstår?
10 Både gråhårsman och åldring
finns bland oss,
mycket äldre än din far.
11 Betyder Guds tröst
och hans milda ord så lite för dig?
12 Varför leds du bort av ditt hjärta?
Varför himlar du med ögonen?
13 Du vänder din ande mot Gud
och bara babblar.
14 Hur skulle en människa
kunna vara ren
och en av kvinna född
vara rättfärdig?
15 Gud litar inte på sina heliga,
i hans ögon är inte himlarna rena,
16 långt mindre då människan,
som är avskyvärd och fördärvad
och som dricker orättfärdighet
som vatten!
17 Lyssna nu på vad jag säger!
Jag ska berätta vad jag sett,
18 det som visa män framfört
från sina fäder utan att dölja något,
19 dem som ensamma ägde landet
och där ingen främling trängde in:
20 Den onde våndas i alla sina dagar.
Åren är räknade för den hänsynslöse.
21 Han hör hemska röster.
I fredstid kommer någon för att ödelägga.
22 Han tror inte på räddning från mörkret.
Han är bestämd för svärdet.
23 Han irrar efter föda
och undrar var det finns.
Han vet att mörkrets dag väntar honom.
24 Han förfasas över ångest och nöd.
Det ansätter honom
som en krigsrustad kung.
25 För han lyfter handen mot Gud
och beter sig arrogant
mot den Allsmäktige.
26 Han stormar trotsigt emot Gud
i skydd av sin välvda sköld.
27 Hans ansikte täcks av fett
och hans kropp sväller av fetma.
28 Han bor i ödelagda städer,
i övergivna hus bestämda för ruiner.
29 Han blir inte rik,
hans välstånd ska inte bestå.
Hans förvärv ska inte täcka marken.
30 Han kan ej undfly mörkret.
Hettan torkar ut hans skott.
Han avlägsnas
när Gud andas på honom.
31 Han borde inte dåra sig själv
genom att lita på tomhet,
för då blir tomhet hans lön.
32 I förtid ska han få betala.
Hans gren ska ej grönska mer.
33 Han är lik en vinstock
som tappar sina omogna druvor,
lik ett olivträd
som fäller sina blommor.
34 För det kommer ingen frukt
från de gudsfientligas hop.
Och elden slukar mutkolvars hus.
35 De går havande med elände
och föder ondska,
deras moderliv bereder falskhet.
© Ragnar Blomfelt