KAPITEL 12

Jobs svar på Sofars första tal

1 Då svarade Job:

2 Ja visst, ni är folket!

Och med er dör visdomen!

3 Men jag har också förstånd,

jag är inte sämre än er.

Vem begriper inte detta?

4 Jag har blivit till åtlöje för mina vänner,

jag som ropade till Gud och fick svar,

till åtlöje, jag som är rättfärdig och oförvitlig.

5 Den självsäkre föraktar ofärden,

den drabbar bara vacklande fötter.

6 Banditernas tält får vara i fred,

de som förargar Gud är trygga,

Gud har dem i sin hand.

7 Men fråga djuren, de kan undervisa dig.

Himlens fåglar kan upplysa dig.

8 Tala till jorden,

den ska undervisa dig.

Havets fiskar ska informera dig.

9 Vem av dem har inte förstått

att detta är Jahves verk?

10 I Guds hand är alla varelsers liv

och varje människas ande.

11 Prövar inte örat orden

så som tungan prövar maten?

12 Ålderdom ger visdom.

Långt liv skänker förstånd.

13 Hos Gud är visdom och kraft,

råd och förstånd.

14 När han river ner kan ingen bygga upp.

När han låser in en man kan ingen öppna.

15 När han håller vattnen tillbaka torkar de ut.

När han lösgör dem ödelägger de landet.

16 Hos Gud är styrka och klokhet.

Den vilseledda och vilseledaren tillhör honom.

17 Han för rådsherrar barfota bort.

Han gör domare till dårar.

18 Han lossar kungars bojor

och fäster bältet om dem.

19 Han för präster barfota bort.

Han störtar mäktiga män.

20 Han tystar de betroddas läppar

och tar bort de äldstes omdöme.

21 Han öser förakt över furstar

och avväpnar de starka.

22 Han avslöjar mörkrets hemligheter

och för dödsskuggan ut i ljuset.

23 Han reser upp och förgör folkslag.

Han skingrar och leder dem bort.

24 Han tar förståndet från världens ledare.

Han för dem vilse i väglös ödemark.

25 De famlar i mörker utan ljus.

Han får dem att ragla som berusade.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt