KAPITEL 29

Jerusalems belägring och räddning

1 Ariel, fördömelse över dig, 

Ariel, staden som David belägrat!

Lägg år till år, låt högtider komma och gå.

2 Jag ska ansätta Ariel.

Där ska bli sorg och jämmer,

staden ska bli en altarhärd för mig.

3 Jag ska belägra dig runt om,

omringa dig med trupper och resa vallar mot dig.

4 Du ska bli förnedrad.

Du ska tala från marken 

och det blir ett mumlande från dammet.

Din röst ska ljuda spöklikt från marken,

som viskningar från dammet.

5 Dina många fiender ska bli som stoft,

en hänsynslös skara som agnar i vinden.

Det sker snabbt och plötsligt.

6 Härskarornas Herre ska besöka er

med åska och jordbävning och väldigt dån,

med storm och tornados och förtärande eld.

7 Alla horder av folkslag som krigade mot Ariel,

alla som stred mot staden och borgen och ansatte den,

ska vara som en drömsyn om natten.

8 Som när den svältande drömmer att han äter

men vaknar hungrig,

som när den törstige drömmer att han dricker

men vaknar desperat törstig.

Så ska det gå med de horder

av folk som krigade mot berget Sion.

9 Bli stumma av chock!

Förblinda er och var blinda!

De är fulla men inte av vin,

de raglar men inte av stark dryck.

10 För Herren har öst över er en ande som ger djup sömn.

Han har slutit era ögon – profeterna,

och täckt era huvuden – siarna.

11 För er har varje uppenbarelse blivit som ord i en förseglad bokrulle. Om en sådan bokrulle ges till en läskunnig med orden: ”Läs detta!” så svarar han: ”Jag kan inte, den är förseglad.” 12 Och ges den till en som inte är läskunnig med orden: ”Läs detta!” så svarar han: ”Jag kan inte läsa.”

13 Herren säger:

Detta folk kommer nära mig med munnen

och ärar mig med läpparna,

men hjärtat är långt ifrån mig.

Och deras ’gudsfruktan’ är ett inlärt människopåfund.

14 Därför ska jag åter väcka förundran hos detta folk 

genom något extraordinärt.

De visa ska förlora sin visdom,

de förståndiga ska förmörkas till förståndet.

15 Fördömelse över dem som grundligt försöker 

dölja sina planer för Herren!

De utför sina gärningar i mörkret

och påstår att ingen ser dem 

eller vet vad de sysslar med.

16 Ni är ju inte kloka!

Skulle leran vara jämställd med krukmakaren?

Ska verket säga om hantverkaren,

”Han har inte gjort mig”?

eller det formade om tillverkaren:

”Han fattar ingenting”?

17 Snart ska Libanon förvandlas till en trädgård

och likna en skog.

18 Den dagen ska de döva höra bokrullens ord,

och ur det djupa mörkret ska de blinda se.

19 De ödmjuka ska vara överlyckliga i Herren,

och fattiga människor ska glädja sig i Israels Helige.

20 De grymma är borta, smädarna är försvunna.

Alla som har öga för ondska ska utrotas:

21 de som med sin retorik får människor skyldiga,

som förleder rättskiparen i stadsporten

och berövar den oskyldige rättvisan genom lögn.

22 Därför säger Herren 

– som befriade Abraham – 

så här till Jakobs folk:

Jakob ska inte mer skämmas,

hans ansikte ska ej mer blekna.

23 För när han – hans barn –

ser vad jag gjort bland dem,

ska de hålla mitt namn heligt.

De ska hålla helig Jakobs Helige

och bäva för Israels Gud.

24 De som gått bort sig i anden ska komma till insikt.

De missnöjda ska ta emot lärdom.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt