KAPITEL 8

1 På den tiden, säger Herren, ska man ta ut Juda kungars och ledares ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ur deras gravar. 2 Benen ska spridas ut för solen, månen och himlens alla stjärnor, som de har älskat, dyrkat, följt, rådfrågat och tillbett. De ska inte samlas ihop eller begravas, de ska bli gödsel på marken. 3 Alla kvarvarande av detta onda släkte ska föredra döden framför livet, vart jag än fördriver dem, säger härskarornas Herre.

Avfall och dom

4 Säg också till dem: Så säger Herren:

Faller någon utan att resa sig?

Går någon vilse utan att vända tillbaka?

5 Varför vänder sig Jerusalems folk ständigt bort?

De håller fast vid svek och vägrar vända om.

6 Jag har lyssnat och hört.

De talar inte sanning.

Ingen ångrar sin ondska

och säger: ”Vad har jag gjort?”

Alla avviker åt eget håll,

likt en häst som stormar fram i strid.

7 Storken i himlen vet sina årstider.

Turturduvan, svalan och tranan

vet tiden för sin migration.

Men mitt folk känner inte Herrens påbud.

8 Hur kan ni påstå att ni är visa 

och har Herrens lag hos er?

Lyssna, de skriftlärdas lögnpenna

har förfalskat lagen!

9 De visa ska förödmjukas,

bli förskräckta och fångade.

De har förkastat Herrens ord!

Var är det för slags visdom?

10 Därför ska jag ge deras hustrur åt andra män

och deras åkrar åt andra ägare.

Hög eller låg, alla är oärliga girigbukar.

Profet eller präst, alla beter sig falskt.

11 Lättvindigt försöker de bota

dottern mitt folks skada och säger: 

”Allt är väl, allt är väl!”

Men allt är inte väl.

12 De ska få skämmas

för att de gjort något så vidrigt.

Ändå känner de ingen skam,

de fattar inte ens vad det är att skämmas.

Därför ska de falla bland dem som faller.

Vid den tid då jag straffar dem

ska de ramla ihop, säger Herren.

13 Jag ska rycka bort dem, säger Herren.

Inga druvor blir kvar på vinstockarna,

inga fikon på fikonträden,

bladen ska vissna.

Det jag gav dem ska berövas dem.

14 Varför sitter vi bara här?

Kom samman, 

låt oss gå in i de befästa städerna

och möta slutet där,

för Jahve vår Gud gör slut på oss.

Han ger oss förgiftat vatten att dricka,

för vi har syndat mot Herren.

15 Vi hoppades på välfärd,

men inget gott kom,

på läkedomens tid,

men såg bara ryslighet!

16 Från Dan hörs hans hästar fnysa.

När hans hingstar frustar bävar hela landet.

De kommer för att sluka landet och allt däri,

staden och alla boende där.

17 Se, jag sänder ormar bland er,

giftormar som inte kan besvärjas,

och de ska bita er, säger Herren.

Jeremias sorg

18 Var finns ljus i min sorg?

Mitt hjärta är sjukt.

19 Lyssna! Dottern mitt folk

ropar från fjärran land:

”Är inte Herren på Sion?

Är inte hennes Kung där?”

Varför har de utlöst min vrede

med sina bilder,

med sina främmande avgudar?

20 ”Skördetiden och sommaren är förbi,

men vi blev inte räddade.”

21 Jag är nedbruten

eftersom dottern mitt folk brutits ner.

Det svartnar för mig, fasa griper tag i mig.

22 Finns det varken balsam eller läkare i Gilead?

Varför blir dottern mitt folk aldrig frisk?

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt