KAPITEL 7

Jeremia förkunnar i templet

1 Ordet som kom till Jeremia från Herren:

2 Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta budskap: Lyssna till Herrens ord, alla ni av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! 3 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Förändra allt i era liv, och ni ska få bo på denna plats. 4 Lita inte på falskt prat som: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” 5 Nej, förändra allt i era liv och bete er rätt mot varandra, 6 sluta förtrycka invandraren, den faderlöse och änkan. Låt inte oskyldigt blod flyta på denna plats och gör er inte illa genom att följa andra gudar. 7 Då ska jag låta er bo på denna plats, i landet som jag gav era fäder, för alltid och evigt.

8 Lyssna! Ni litar på falskt prat till ingen nytta. 9 Ni stjäl, mördar, är otrogna, svär falskt, tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar som ni inte känner. 10 Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som bär mitt namn och påstår att ni är frälsta, fast er avsikt är att fortsätta med allt detta vidriga! 11 Detta hus som bär mitt namn, betraktar ni det som ett rövarnäste? Lyssna, jag har bevittnat! säger Herren.

12 Gå till den plats i Shilo där jag förr lät mitt namn bo, och se vad jag gjorde med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13 Och nu har ni gjort allt detta, säger Herren, och inte lyssnat fastän jag ständigt talat till er, och inte svarat fastän jag kallat på er. 14 Därför, som jag gjorde med Shilo, ska jag nu göra mot det hus som bär mitt namn och som ni förlitar er på, den plats som jag gav er och era fäder. 15 Jag ska kasta bort er från min närvaro, så som jag kastat bort alla era bröder, Efraims alla ättlingar.

Gud förbjuder Jeremia att be för folket

16 Be inte för detta folk! Ropa inte i bön för dem eller vädja till mig, för jag kommer inte att lyssna på dig. 17 Ser du inte hur de beter sig i Judas städer och på Jerusalems gator? 18 Sönerna samlar ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka kakor åt Himladrottningen. De utgjuter dryckesoffer åt andra gudar för att väcka min vrede.

19 Men är det mig de upprör? säger Herren. Är det inte sig själva, till egen vanära? 20 Därför säger Herren Jahve: Lyssna! Jag öser min vrede och ilska över denna plats, över människor och djur, över markens träd och gröda. Den ska brinna utan att slockna.

21 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Lägg era brännoffer till era slaktoffer och ät upp köttet! 22 För den dag då jag förde era fäder ut från Egypten varken sa eller befallde jag något angående brännoffer och slaktoffer. 23 Det bud jag gav dem var detta: ”Lyssna till mig! Då ska jag vara er Gud och ni ska vara mitt folk. Gå alltid på den väg jag befaller er. Då ska det gå väl för er.” 24 Men de ville inte lyssna och vända örat till mig. De följde sina egna tankar och sina rebelliska och onda hjärtan. De gick bakåt och inte framåt.

25 Från den dag era fäder drog ut från Egypten ända till i dag har jag sänt alla mina tjänare profeterna till er, dag ut och dag in. 26 Men de ville inte lyssna och vända örat till mig. De var trotsiga och betedde sig mer ont än sina fäder.

27 Berätta för dem allt detta, de kommer inte att lyssna på dig. Ropa till dem, de kommer inte att svara dig. 28 Säg därför till dem: ”Här är folket som inte lyssnar till Jahve sin Gud och som vägrar att tillrättavisas. Sanningen är försvunnen och finns inte på deras läppar.”

29 Klipp dig och kasta bort håret! Sjung en klagosång på höjderna, för Herren har förkastat och övergett det släkte som är under hans vrede. 30 Judas söner har betett sig ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina vidriga gudar i det hus som bär mitt namn, de har orenat det. 31 De har byggt Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar. Jag har aldrig befallt det. Det har aldrig funnits i mitt hjärta.

32 Lyssna, dagar ska komma, säger Herren, då det inte mer ska kallas ”Tofet” eller ”Hinnoms sons dal”, utan ”Slaktardalen”. Tofet ska bli en begravningsplats i brist på andra platser. 33 Liken av detta folk ska bli föda åt himlens fåglar och markens vilddjur, ingen ska jaga bort dem. 34 I Judas städer och på Jerusalems gator ska jag tysta jublet och glädjen, och rösten av brudgum och brud, för landet ska ödeläggas.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt