KAPITEL 5

Guds dom över sitt folk

1 Gå runt på Jerusalems gator.

Observera vad ni ser.

Se efter på torgen. 

Kan ni finna en enda man 

som beter sig rätt och eftersträvar sanning,

då ska jag förlåta staden.

2 Fastän de säger:

”Så sant Herren lever”,

så svär de ändå falskt.

3 Herre, dina ögon söker efter sanning.

Du slog dem, men de kände ingen smärta.

Du gjorde slut på dem, men de vägrade

ta emot tillrättavisning.

De stålsatte sig och vägrade vända om.

4 Jag tänkte:

De är bara enkla och oförståndiga,

för de känner inte Herrens väg,

sin Guds rättvisa.

5 Jag går till de mäktiga och talar med dem.

För de känner Herrens väg

och sin Guds rättvisa.

Men också de har brutit oket

och slitit av bojorna.

6 Därför ska skogslejonet slå dem

och ökenvargen härja bland dem.

Leoparden lurar vid deras städer

och alla som går ut rivs ihjäl.

För deras synder är många 

och deras avfall talrika.

7 Varför skulle jag förlåta dig?

Dina söner har övergett mig

och svurit vid gudar som inte finns.

Jag mättade deras behov,

men de var otrogna

och flockades vid horhusen.

8 De är brunstiga, kåta hingstar

som alla frustar efter sin nästas hustru.

9 Skulle jag inte straffa dem för detta?

säger Herren.

Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk?

10 Gå upp till hennes vingårdsterrasser

och förstör dem, men inte fullständigt!

Riv bort hennes rankor, de tillhör inte Herren.

11 För både Israels och Judas hus 

har varit trolösa mot mig, säger Herren.

12 De har ljugit om Herren

och avvisat honom och sagt:

”Ingen ofärd ska drabba oss,

vi ska varken se svärd eller svält.

13 Profeterna är bara vind,

de har inte ordet inom sig.

Deras budskap ska drabba dem själva.”

14 Därför säger Jahve, härskarornas Gud:

Eftersom ni talar så

gör jag mina ord till en eld i din mun

och detta folk är veden som elden ska sluka.

15 Lyssna, Israels hus! Jag sänder ett folk 

mot er från fjärran, säger Herren.

Det är ett livskraftigt och urgammalt folk,

ett folk vars språk du inte känner till

och vars tal du inte förstår.

16 Deras koger är som en öppen grav,

de är alla krigare.

17 De ska sluka din skörd och ditt bröd,

sluka dina söner och döttrar,

sluka dina får och kor,

sluka dina vinstockar och fikonträd.

Dina befästa städer som du litar på

ska de förstöra med svärd.

18 Men inte ens då ska jag helt göra slut på er, säger Herren. 19 När ni frågar: ”Varför har Jahve vår Gud gjort oss allt detta?” ska du svara: ”Liksom ni övergav mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, ska ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.”

20 Kungör det i Jakobs hus,

ropa ut det i Juda:

21 Lyssna, du dåraktiga och vettlösa folk!

Ni har ögon som inget ser,

ni har öron som inget hör.

22 Fruktar ni inte mig? säger Herren.

Bävar ni inte för mig,

som lagt sand till gräns för havet,

en evig gräns som ej kan överskridas?

Vågorna slår, men de förmår inget,

de brusar, men kommer ej över.

23 Men detta folk har ett trotsigt

och rebelliskt hjärta.

De vände sig om och gick iväg.

24 De tänker inte:

”Vi borde frukta Jahve vår Gud,

som ger regn i rätt tid, både höst och vår,

och säkrar våra bestämda skördeveckor.”

25 Nu har era illgärningar rubbat ordningen.

Era synder håller det goda ifrån er.

26 För bland mitt folk finns onda män

som ligger och lurar likt fågelfångaren.

De gillrar fällor och fångar människor.

27 Som en bur full av fåglar

är deras hus fulla av svek.

Därför har de blivit mäktiga och rika,

28 släta i det feta hullet.

De beter sig ont hela tiden.

De begår övergrepp i rättssak för faderlösa 

så att de inte kan vinna.

De försvarar inte utsattas rättigheter.

29 Skulle jag inte straffa dem för detta?

säger Herren.

Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk?

30 Det sker hemska och förfärliga ting i landet.

31 Profeterna profeterar lögn,

och prästerna styr efter profeternas råd.

Och mitt folk älskar det!

Men vad ska ni ta er till när slutet kommer?

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt