Jeremias budskap till Sidkia
1 Detta ord kom till Jeremia från Herren när Babels kung Nebukadressar med hela sin armé och med alla riken på jorden under hans välde och med alla folk angrep Jerusalem och dess lydstäder: 2 Så säger Jahve, Israels Gud: Gå till Judas kung Sidkia och säg till honom: Så säger Herren: Lyssna! Jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska bränna ner den. 3 Du ska inte undkomma honom, utan gripas och lämnas i hans hand. Du ska stå inför Babels kung öga mot öga och han ska tala med dig ansikte mot ansikte. Du ska till Babel! 4 Men hör Herrens ord, du Judas kung Sidkia: Så säger Herren om dig: Du ska inte dö för svärd. 5 Du ska dö i frid. Och som de tände eldar för dina fäder, kungarna före dig, så ska eldar tändas även för dig. De ska ropa: ”O, herre!” och hålla dödsklagan över dig. Så lyder mitt ord, säger Herren.
6 Profeten Jeremia återgav dessa ord till Judas kung Sidkia i Jerusalem. 7 Det skedde då den babyloniske kungens armé attackerade Jerusalem och de städer som fanns kvar i Juda, Lakish och Aseka. De var de enda befästa städer som återstod i Juda.
Folket och deras slavar
8 Detta ord kom till Jeremia från Herren när kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem om att utropa frihet. 9 Varje man som hade en hebreisk slav, man eller kvinna, skulle frige slaven. Ingen skulle ha en judisk landsman som slav. 10 Alla ledarna och allt folket som anslöt sig till förbundet åtlydde detta. Var och en skulle frige sin slav och sin slavinna och upphöra att ha dem som slavar. De åtlydde och frigav dem. 11 Men efteråt gjorde de en helomvändning. De tog tillbaka de slavar och slavinnor som de frigett och tvingade dem åter till slaveri.
12 Då kom Herrens ord till Jeremia: 13 Så säger Jahve, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut från Egypten, slavhuset: 14 Vart sjunde år ska var och en av er frige sin hebreiske broder som sålt sig åt er och tjänat er i sex år. Ni ska frige honom och låta honom gå. Men era fäder vägrade lyssna på mig, de höll för sina öron. 15 Nyss vände ni om och gjorde det rätta i mina ögon när varje man utropade frihet för sin broder. Ni slöt ett förbund om detta inför mig i det hus som bär mitt namn. 16 Men ni gjorde en helomvändning och vanärade mitt namn. Ni tog alla tillbaka de slavar och slavinnor som ni frisläppt enligt deras önskan. Ni har åter tvingat dem att slava för er.
17 Därför säger Herren: Ni har vägrat lyssna på mig, ni har inte utropat frihet för er broder och er nästa. Därför utropar jag frihet för er, säger Herren, frihet till svärd, pest och svält. Jag gör er till ett skräckexempel för alla riken på jorden. 18 Jag ska utlämna de män som överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig när de högg itu kalven och gick mellan delarna. 19 Judas och Jerusalems ledare, hovmännen, prästerna och allt folket i landet som gick mellan kalvens två delar, 20 dem ska jag utlämna åt deras fiender som vill döda dem. Deras lik ska bli till föda åt himlens fåglar och markens vilddjur. 21 Och Judas kung Sidkia och hans ledare ska jag utlämna till deras fiender som vill döda dem, till den babyloniske kungens armé som nu dragit bort ifrån er. 22 Lyssna! Jag befaller dem att återvända till denna stad, säger Herren. De ska angripa den, inta den och bränna ner den. Jag ska göra Judas städer till en obeboelig ödemark.
34:1. Ca 587 f. Kr.
34:14. Vart sjunde år. 2 Mos 21:2, 5 Mos 15:12.
© Ragnar Blomfelt