KAPITEL 2

Israels avfall från Gud

1 Herrens ord kom till mig: 2 Gå och ropa i Jerusalems öron: Så säger Herren:

Jag minns din ungdoms godhet,

din kärlek som brud

när du följde mig i öknen,

i landet där ingen kan så.

3 Israel var avskiljd för Herren,

den första frukten av hans skörd.

Alla som åt av den drog på sig skuld,

de drabbades av ofärd, säger Herren.

4 Hör Herrens ord, Jakobs hus,

och alla släkter av Israels hus.

5 Så säger Herren:

Vilken orätt fann era fäder hos mig?

De gick ju bort ifrån mig

och löpte efter tomhet

och blev själva tomma.

6 De frågade inte: ”Var är Herren,

som förde oss upp från Egypten,

som ledde oss i öknen,

ett öde land med gropar,

torka och dödsskugga,

ett obebott land där ingen färdas?”

7 Jag förde er in i ett bördigt land

för att äta av dess frukt och annat gott.

Men ni kom dit och orenade mitt land

och gjorde min egendom vidrig.

8 Prästerna frågade inte: ”Var är Herren?”

De lagkunniga kände mig inte,

ledarna syndade mot mig.

Profeterna profeterade i Baals namn

och följde värdelösa gudar.

9 Därför ska jag fortsätta

anklaga er, säger Herren,

även era sonsöner ska jag anklaga.

10 Dra bort till Cyperns kuster och se,

sänd någon till Kedar och undersök

om något sådant här inträffat där:

11 Har ett folk någonsin bytt ut sina gudar?

Ändå är de inga gudar.

Men mitt folk har bytt ut sin härlighet

mot värdelösa gudar.

12 Förfäras över detta, ni himlar,

skälv av skräck, säger Herren.

13 För två onda ting har mitt folk begått:

De har övergett mig,

källan med levande vatten,

och gjort sig spruckna brunnar

som inte håller vatten.

14 Är Israel en träl?

Föddes han som slav?

Varför blev han ett byte?

15 Unglejon ryter och brölar mot honom.

De gör hans land öde.

Hans städer är nedbrända och övergivna.

16 Även männen från Memfis och Tachpanches

har rakat ditt huvud.

17 Har du inte vållat dig själv detta,

genom att överge Jahve din Gud

när han ledde dig på vägen?

18 Varför beger du dig till Egypten

för att dricka av Nilens vatten?

Varför beger du dig till Assyrien

för att dricka av Eufrats vatten?

19 Din egen ondska ska disciplinera dig,

ditt avfall ska bestraffa dig.

Förstå och inse därför

hur ont och bittert det är

att du överger Jahve din Gud

och inte fruktar mig,

säger Jahve, härskarornas Gud.

20 För länge sedan bröt jag sönder ditt ok

och slet av dina bojor, men du sa:

”Jag vill inte slava för dig!”

På alla höga kullar och under alla grönskande träd

skrevade du och horade.

21 Jag hade planterat dig

som en ädel vinstock från bästa skott.

Hur kunde du då bli en rutten,

främmande vinstock för mig?

22 Om du än tvättar dig med lut

och mängder av såpa,

består din synds fläckar inför mig, 

säger Herren Jahve.

23 Hur kan du påstå att du inte orenat dig

eller följt baalerna?

Se bara på ditt beteende i dalen,

inse vad du gjort!

Du är som ett ystert kamelsto

som ränner hit och dit,

24 som en vildåsna van vid öknen

flåsande i sin brunst.

Vem kan tygla hennes begär?

Den som vill ha henne tröttar inte ut sig.

Vid parningstiden är hon lätt att finna.

25 Gå inte barfota och låt inte strupen törsta!

Men du svarar: ”Det är ingen idé,

jag älskar främmande gudar och tänker följa dem.”

26 Som tjuven skäms när han fångas,

ska Israels hus få skämmas,

dess kungar och furstar,

präster och profeter.

27 De säger till trästycket: ”Du är min far”,

och till stenen: ”Du födde mig”.

De vänder ryggen mot mig och inte ansiktet.

Men i ofärdens tid säger de:

”Res dig och hjälp oss!”

28 Var är dina gudar som du gjorde åt dig?

Låt dem resa sig och hjälpa dig 

när ofärd drabbar dig!

För dina gudar, Juda, är lika många 

som dina städer.

29 Varför anklagar ni mig?

Ni har alla gjort uppror mot mig, säger Herren.

30 Jag slog era söner förgäves,

de lät sig inte tillrättavisas.

Era svärd slukade profeterna

likt ett rovgirigt lejon.

31 Du släkte, beakta Herrens ord!

Har jag varit en öken för Israel

eller ett land av tjockt mörker?

Varför säger mitt folk: 

”Vi gör vad vi vill och lämnar dig för alltid!”

32 Kan en jungfru glömma sitt smycke

eller en brud sitt skärp?

Men mitt folk har glömt mig i alla tider.

33 När du söker älskog 

är du uppfinningsrik!

Även de onda lär du upp.

34 På dina kläder finns blod

från oskyldigt fattigfolk.

Det var ej vid inbrott du kom på dem.

35 Likväl säger du: ”Jag är oskyldig,

Gud är inte vred på mig.”

Men se! Jag ska ställa dig till svars

eftersom du påstår dig vara utan synd.

36 Du far hit och dit och är ombytlig!

Men Egypten ska svika dig

liksom Assyrien svek dig.

37 Även från Egypten måste du gå 

med händerna över huvudet,

för Herren har förkastat dem du litar på.

Du har inget att hämta från dem.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt