Assyriens och Egyptens fall
1 I elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom Herrens ord till mig: 2 ”Människoson, säg till farao, Egyptens kung, och till hela hans folkhop:
Vem är lika stor som du?
3 Lyssna!
Assyrien var en ceder på Libanon.
Den hade vackra grenar,
en skuggrik krona och hög stam
med topp upp bland molnen.
4 Vatten gav den växt.
Djupa källor gjorde den hög.
Källorna strömmade runt platsen
där den var planterad,
och sände ut sina flöden
till markens alla träd.
5 Därför blev den högre än markens alla träd.
Av det rikliga vattnet
fick den många kvistar och yviga grenar
när den sköt skott.
6 Alla himlens fåglar
byggde bon bland grenverket.
Alla markens djur födde sina ungar under grenarna.
Och under cederns skugga
bodde alla de stora folken.
7 Den var vacker i sin storhet
och med sina vidsträckta grenar,
för rötterna fick rikligt med vatten.
8 Ingen ceder i Guds trädgård
kunde mäta sig med den.
Ingen cypress hade ett sådant grenverk.
Ingen lönn bar kvistar som den.
Inget träd i Guds trädgård
liknade den i skönhet.
9 Jag hade gjort den så vacker
med alla dess grenar.
Och alla Edens träd i Guds trädgård
avundades den.
10 Därför säger Herren Jahve: Cedern växte sig hög och sträckte sin topp upp bland molnen. Hjärtat blev högfärdigt över sin höjd. 11 Jag ska därför överlämna den åt en folkens härskare, och han ska ta itu med den. För jag har förskjutit den på grund av dess ondska. 12 Främlingar, de grymmaste folk, högg ner den och lät den ligga. Kvistarna föll på berg och i alla dalar, de brutna grenarna låg i landets alla bäckar. Och alla jordens folk gav sig av från dess skugga och lät den ligga. 13 På den fallna stammen slår alla himlens fåglar sig ner, och till grenarna söker sig alla markens djur. 14 Detta sker för att inget träd vid vatten ska växa sig hög och sträcka sin topp upp bland molnen. Inget välvattnat träd ska nå så högt som dit. För alla är bestämda åt döden. De ska ner i underjorden bland människosöner som gått i graven.
15 Så säger Herren Jahve: Den dag cedern for ner i dödsriket bringade jag sorg. Jag förseglade djupet över den och lät vattendragen stå stilla och höll tillbaka de stora vattnen. Jag klädde Libanon i sorgdräkt för den. Och markens alla träd vissnade över den. 16 Jag orsakade bävan hos folken vid dånet av cederns fall när jag kastade ner den i dödsriket till dem som gått i graven. Och i underjorden tröstade sig då alla Edens träd, de utvalda och bästa på Libanon, alla som haft vatten att dricka. 17 Liksom cedern hade de gått ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Som dess allierade hade de bott i dess skugga bland folkslagen.
18 Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Du ska kastas ner i underjorden med Edens träd och ligga bland de oomskurna, hos dem som dödats med svärd. Detta är farao och hela hans folkhop, säger Herren Jahve.”
31:1. I elfte året. 586 f. Kr.
© Ragnar Blomfelt