1 2 3

KAPITEL 1

1 Detta är de ödesord som profeten Habackuk såg i en syn.

Habackuks klagan

2 Herre, hur länge måste jag ropa 

utan att du lyssnar,

skrika om våld utan att du räddar?

3 Varför låter du mig se ondska?

Varför tolererar du orätt?

Jag ser bara fördärv och våld,

och det bara bråkas och grälas.

4 Därför har lagen blivit kraftlös

och det skipas aldrig rättvisa.

För den onde omringar den rättfärdige

så att rättvisan perverteras.

Guds svar – kaldeerna

5 Se på folken och observera!

Låt er verkligen förundras,

för jag gör något i era dagar

som ni inte kan tro när det berättas.

6 Lyssna! Jag reser upp kaldeerna,

det grymma och snabba folket

som tågar över jordens vidder

och erövrar territorier 

som inte tillhör dem.

7 De är rysliga och fruktade,

de avgör själva om lag och heder.

8 Deras hästar är snabbare än leoparder,

ivrigare än ökenvargar.

Deras ryttare kommer flygande 

fjärran ifrån och spränger fram,

som när örnen slår ner på sitt byte.

9 Alla kommer för att begå 

våldshandlingar,

varje ansikte riktas framåt.

De hopar fångar som sand.

10 De hånskrattar åt kungar.

De gapskrattar åt furstar.

De ler åt alla fästningar,

de kastar upp vallar och intar dem.

11 Sedan passerar deras ande gränsen

och de står skyldiga.

De har som gud sin egen styrka.

Habackuk klagar åter

12 Är inte du från evighet,

Jahve min Gud, min Helige?

Vi ska inte dö!

Herre, vår klippa, 

du har ordnat och bestämt 

att de ska verkställa dom

och straffa.

13 Dina ögon är för rena

för att se på ondska

och du kan ej tolerera illdåd.

Så varför tolererar du de trolösa 

och tiger när den onde slukar

den som är mer rättfärdig än han?

14 Du gör människorna

lika havets fiskar,

lika kräldjur utan härskare.

15 Kaldeerna drar upp dem alla med krok,

fångar dem i nätet

och samlar dem i garnet.

Därför gläds de och jublar.

16 Därför offrar de åt nätet

och tänder rökelse åt garnet,

för dessa ger dem välstånd

och utsökt mat.

17 Men ska de få vittja sitt nät

och ständigt få slakta folken 

utan förskoning?

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt