KAPITEL 9

Abimelek blir kung

1 Abimelek, Jerubbaals son, gick till sina morbröder i Shekem. Han sa till dem och till hela sin släkt på sin mors sida: 2 ”Fråga Shekems alla män: Vad föredrar ni? Att Jerubbaals alla sjuttio söner härskar över er eller att en enda man råder över er? Kom ihåg, jag är ert kött och blod.” 3 Hans morbröder talade alla dessa ord till hans förmån inför Shekems alla män. Och deras hjärtan vanns för Abimelek, för de sa: ”Han är ju vår bror.” 4 De gav honom sjuttio silvermynt från Baal-Berits tempel. För dessa lejde Abimelek oansenliga uslingar som följde honom. 5 Därefter begav han sig till sin fars hus i Ofra. Där mördade han sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner, på en och samma sten. Bara Jotam, Jerubbaals yngste son, undkom, för han hade gömt sig. 6 Sedan samlades Shekems alla män och alla i Bet-Millo. De gick bort och gjorde Abimelek till kung vid terebinten där stenstoden står i Shekem.

Liknelsen om träden

7 Detta berättades för Jotam. Då gick han upp på berget Gerissims topp. Där ropade han högt till dem: ”Shekems män, lyssna på mig, så ska också Gud lyssna på er!

8 En gång gick träden

för att smörja en kung åt sig.

De sa till olivträdet:

Regera över oss!

9 Men olivträdet svarade:

Skulle jag avstå från min olja,

som Gud och människor äras med,

för att gå och svaja

över de andra träden?

10 Då sa träden till fikonträdet:

Kom, regera över oss!

11 Men fikonträdet svarade:

Skulle jag avstå 

från min söta och goda frukt

för att gå och svaja

över de andra träden?

12 Då sa träden till vinstocken:

Kom, regera över oss!

13 Men vinstocken svarade:

Skulle jag avstå från min vinmust,

som gläder Gud och människor,

för att gå och svaja

över de andra träden?

14 Då sa alla träden till törnbusken:

Kom, regera över oss!

15 Men törnbusken svarade:

Vill ni verkligen smörja mig

till kung över er?

Kom då och ta skydd i min skugga!

Annars ska eld slå ut från törnbusken

och förtära cedrarna på Libanon.

16 Alltså, har ni betett er rätt och ärligt när ni gjorde Abimelek till kung? Har ni betett er väl mot Jerubbaal och hans hus? Har ni låtit honom få vad hans handlingar förtjänar? 17 Ni vet ju att min far krigade för er och riskerade livet för att rädda er ur midjaniternas våld. 18 Men ni har i dag rest er mot min fars hus och mördat hans sjuttio söner på en och samma sten. Ni har gjort Abimelek, hans slavinnas son, till kung över Shekems medborgare eftersom han är er bror. 19 Har ni denna dag betett er rätt och ärligt mot Jerubbaal och hans hus? Gläd er i så fall över Abimelek, och han må glädja sig över er! 20 Men om ni inte har det, då ska eld slå ut från Abimelek och förtära Shekems män och Bet-Millo, och eld ska slå ut från Shekems män och Bet-Millo och förtära Abimelek.”

21 Sedan sprang Jotam iväg och flydde till Beer. Där bosatte han sig för att undvika sin bror Abimelek.

Abimeleks död

22 Abimelek hade härskat över Israel i tre år. 23 Då sände Gud en ond ande mellan Abimelek och Shekems män så att dessa svek Abimelek. 24 Detta för att våldet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat. Deras blod skulle komma över deras bror Abimelek som mördade dem, och över Shekems män som bistått honom att mörda sina bröder. 25 Mot Abimelek satte Shekems män folk i bakhåll på bergshöjderna. Och de rånade alla som gick den vägen. Detta berättades för Abimelek.

26 Gaal, Ebeds son, och hans bröder kom och drog in i Shekem, och Shekems män fick förtroende för honom. 27 De gick ut på fältet och skördade sina vingårdar och pressade druvor. Sedan höll de fest. De gick in i sin guds tempel, åt och drack och förbannade Abimelek. 28 Gaal, Ebeds son, sa: ”Vem är Abimelek, och vilka är vi shekemiter, att vi skulle tjäna honom? Är han inte Jerubbaals son, och Sebul hans förvaltare? Tjäna män som härstammar från Hamor, Shekems far! Men varför skulle vi tjäna Abimelek? 29 Om jag ändå hade folket här i min makt! Då skulle jag göra mig av med Abimelek.” Han sa till Abimelek: ”Skaffa dig en större armé och kom ut!”

30 Då stadens härskare Sebul hörde vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, blev han rasande. 31 Han sände hemligt bud till Abimelek och lät säga: ”Lyssna! Gaal, Ebeds son, och hans bröder har kommit till Shekem. De uppviglar staden mot dig! 32 Bryt upp i natt med ditt folk och lägg dig i bakhåll på fältet. 33 Sedan kan du i morgon vid soluppgången gå till anfall mot staden. När Gaal då drar ut mot dig med sitt folk kan du göra med honom precis vad du vill.”

34 Abimelek bröt då upp under natten med allt sitt manskap och lade sig i bakhåll mot Shekem i fyra grupper. 35 När Gaal, Ebeds son, gick ut och ställde sig vid ingången till stadsporten kom Abimelek med sina män fram ur bakhållet. 36 När Gaal såg folket sa han till Sebul: ”Titta, det kommer folk från bergshöjderna!” Sebul svarade: ”Det är bara bergsskuggor som du tycker liknar människor.” 37 Men Gaal fortsatte: ”Titta, det kommer ner folk från Mitthöjden, och en annan grupp kommer på vägen från Spådomseken.”

38 Då sa Sebul till honom: ”Var är nu dina brösttoner, du som sa: Vem är Abimelek att vi skulle tjäna honom? Här kommer folket som du föraktade. Dra ut nu och kriga mot dem!” 39 Då drog Gaal ut i spetsen för Shekems män och krigade mot Abimelek. 40 Men Abimelek förföljde den flyende Gaal. Många föll slagna ända fram mot stadsporten. 41 Abimelek stannade i Aruma. Och Sebul fördrev Gaal och hans bröder. De fick inte vara kvar i Shekem.

42 Dagen därpå gick folket ut på fältet, och detta berättades för Abimelek. 43 Då tog han sitt folk och delade upp dem i tre grupper och lade sig i bakhåll på fältet. När han såg folket lämna staden ryckte han fram och angrep dem. 44 Abimelek och grupperna som följde honom avancerade och ställde sig vid ingången till stadsporten. Två andra grupper angrep alla ute på fältet och dödade dem. 45 Abimelek angrep staden hela den dagen. Han intog den och dödade folket därinne. Sedan rev han ner staden och beströdde den med salt.

46 När männen i Shekems torn hörde detta, begav sig alla till valvet under El-Berits tempel. 47 Abimelek blev underrättad om att alla männen i Shekems torn hade samlats där. 48 Han gick då med allt sitt folk upp till berget Salmon. Abimelek tog en yxa och högg av en trädgren som han lyfte upp och lade på axeln. Sedan sa han till folket: ”Gör snabbt vad ni såg att jag gjorde!” 49 Då högg allt folket var sin gren och följde Abimelek. De lade grenarna intill valvet och tände på över dem där inne. Så dog alla i Shekems torn, omkring ettusen män och kvinnor.

50 Sedan drog Abimelek bort till Tebes, som han belägrade och intog. 51 Men mitt i staden fanns ett starkt torn. Dit flydde alla män och kvinnor, stadens alla invånare. De stängde igen om sig och steg upp på taket. 52 Abimelek kom och attackerade tornet. Han närmade sig tornets port för att bränna den. 53 Då kastade en kvinna ner en kvarnsten på Abimeleks huvud. Den spräckte hans skalle. 54 Han ropade genast på sin väpnare och sa: ”Dra ditt svärd och döda mig! Annars kommer de att säga att en kvinna dödade mig.” Så hans tjänare genomborrade honom och han dog. 55 När Israels män såg att Abimelek var död, gick de alla hem.

56 På detta sätt gav Gud igen mot Abimelek för det onda han gjorde mot sin far när han mördade sina sjuttio bröder. 57 Gud såg även till att allt det onda som Shekems män hade gjort kom tillbaka över deras egna huvuden. Och Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse kom över dem.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt