Midjaniternas förtryck
1 Israels söner gjorde det som var ont i Herrens ögon. Då gav han dem i midjaniternas våld i sju år. 2 Midjaniterna utsatte Israel för hårt förtryck. På grund av dem gjorde Israels söner hålor åt sig i bergen, och grottor och bergfästen. 3 Varje gång israeliterna hade sått, angreps de av midjaniterna, amalekiterna och österns söner. 4 De slog läger emot dem och skövlade landets gröda ända till Gaza. De kvarlämnade inget ätbart i Israel, inte heller får, oxar eller åsnor. 5 För de drog dit upp med boskap och tält, talrika som gräshoppor. De och kamelerna var oräkneliga. De kom för att ödelägga landet. 6 Så blev Israel utarmat på grund av midjaniterna. Och Israels söner ropade till Herren.
7 När Israels söner ropade till Herren på grund av midjaniterna, 8 sände Herren en profet till Israels söner som sa: ”Så säger Jahve, Israels Gud: Jag förde er upp från Egypten och hämtade er från slavhuset. 9 Jag räddade er från egyptiernas och alla era förtryckares våld. Jag fördrev dem framför er och gav er deras land. 10 Jag sa till er: ’Jag är Jahve er Gud. Frukta inte de gudar som dyrkas av amoreerna i vilkas land ni bor.’ Men ni lyssnade inte på mig.”
Gideon
11 Herrens utsände kom och satte sig under terebinten vid Ofra som tillhörde abiesriten Joash. Gideon, hans son, höll på att klappa ut vete i vinpressen för att gömma det för midjaniterna. 12 Herrens utsände uppenbarade sig för honom och sa: ”Herren är med dig, mäktige krigare!” 13 Gideon svarade: ”O, min herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta hänt oss? Och var är alla hans mirakler som våra fäder berättat om? De sa att det var Herren som förde oss upp från Egypten. Men nu har Herren övergett oss och överlämnat oss i midjaniternas våld.” 14 Då vände sig Herren till honom och sa: ”Gå i den kraft du har och fräls Israel ur midjaniternas våld. Det är jag som sänder dig.” 15 Gideon svarade: ”O Herre, hur ska jag kunna rädda Israel? Min ätt är ju den svagaste i Manasse och jag är den yngste i min fars hus.” 16 Herren sa: ”Jag är med dig, och du ska besegra midjaniterna som vore de en enda man.” 17 Gideon svarade: ”Om jag har din nåd, ge mig då ett tecken på att det är du som talar med mig. 18 Gå inte härifrån förrän jag kommer tillbaka! Jag ska hämta min gåva och lägga den framför dig.” Han sa: ”Jag stannar tills du kommer tillbaka.”
19 Så Gideon gick in och tillagade en killing samt osyrat bröd av omkring tjugo liter mjöl. Han lade köttet i en korg och hällde spadet i en kruka. Sedan bar han ut det till honom under terebinten och ställde fram det. 20 Då sa Guds utsände: ”Ta köttet och det osyrade brödet och lägg det på klippan där och häll spadet över det.” Han gjorde så. 21 Herrens utsände räckte ut staven som han hade i handen och lät spetsen vidröra köttet och det osyrade brödet. Då slog eld upp ur klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Sedan försvann Herrens utsände ur hans åsyn. 22 När Gideon såg att det var Herrens utsände sa han: ”Åh nej, Herre Jahve! Jag har sett Herrens utsände ansikte mot ansikte!” 23 Men Herren sa till honom: ”Allt är väl. Var inte rädd, du ska inte dö.” 24 Då byggde Gideon ett altare där åt Herren och kallade det ’Jahve Shalom’. Det finns kvar än i dag i abiesriternas Ofra.
25 Den natten sa Herren till honom: ”Ta din fars tjur samt den andra tjuren, den som är sju år. Riv ner din fars baalsaltare och hugg ner asherapålen som står bredvid. 26 Bygg ett välkonstruerat altare åt Jahve din Gud på toppen av denna höjd. Ta sedan den andra tjuren och offra den som brännoffer. Använd veden från asherapålen som du hugger ner.” 27 Gideon tog med sig tio av sina tjänare och gjorde som Herren hade sagt. Men eftersom han var rädd för sin fars hus och för stadens män gjorde han det inte under dagtid utan på natten.
28 Stadens män steg upp tidigt nästa morgon. Och då såg de att Baals altare låg nedrivet, att asherapålen bredvid var nerhuggen och att den andra tjuren var offrad på det nya altaret. 29 Då började de prata sinsemellan om vem som hade gjort detta. Efter att noga ha undersökt saken gav de besked att Gideon, Joashs son, hade gjort det. 30 Då sa stadens män till Joash: ”För ut din son! Han måste avrättas, för han har rivit ner Baals altare och huggit ner asherapålen som stod bredvid.” 31 Men Joash svarade alla som konfronterade honom: ”Ska ni försvara Baal? Ska ni hjälpa honom? Den som försvarar honom ska dödas vid gryningen! Om Baal är Gud så kan han försvara sig själv mot den som river hans altare.” 32 Därför kallades Gideon från den dagen Jerubbaal, för Joash hade sagt: ”Baal får försvara sig mot den som rivit Baals altare.”
33 Midjaniterna, amalekiterna och österns söner hade alla samlats och gått över Jordanfloden och slagit läger på Jisreelslätten. 34 Herrens Ande kom över Gideon. Han blåste i hornet, och abiesriterna samlades och följde honom. 35 Han sände budbärare ut över hela Manasse, så att också de anslöt sig och följde honom. Han sände även budbärare till Asher, Sebulon och Naftali, och de kom och slöt sig till dem.
Ulltecknet
36 Gideon sa till Gud: ”Vill du verkligen rädda Israel genom min hand som du lovat? 37 Se, jag lägger ut nyklippt ull på tröskplatsen. Faller dagg bara på ullen medan marken förblir torr, då vet jag att du tänker rädda Israel genom min hand som du lovat.” 38 Och så blev det. När Gideon tidigt nästa morgon kramade ur ullen, pressade han ut så mycket dagg att det fyllde en skål med vatten. 39 Sedan sa Gideon till Gud: ”Blir inte vred på mig om jag talar på nytt. Låt mig få pröva en gång till med ullen. Låt nu ullen förbli torr, medan dagg kommer överallt på marken.” 40 Gud gjorde så den natten. Bara ullen var torr, medan det överallt på marken var dagg.
6:2. Midjaniterna. Se kommentar till 4 Mos 31:2.
6:24. Shalom. Betyder fred/frid/välgång.
© Ragnar Blomfelt