KAPITEL 5

Deboras och Baraks segersång

1 Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

2 När härförare leder i Israel 

och folket villigt följer

– lovsjung Herren!

3 Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!

Jag vill sjunga för Herren,

jag vill lovsjunga Jahve, Israels Gud.

4 Herre, när du drog ut från Seir,

när du marscherade från Edom,

då skakade jorden,

då öste det ner från himlen,

då öste regnet ner från molnen.

5 Bergen skalv inför Herren,

själva Sinai inför Jahve, Israels Gud.

6 I Shamgars dagar, sonen till Anat,

och i Jaels dagar, låg vägarna öde.

Vandrare måste gå omvägar.

7 Småorter övergavs i Israel,

de övergavs innan jag Debora 

trädde fram,

trädde fram som en moder i Israel.

8 När nya gudar valdes

nådde kriget fram till portarna.

Varken sköld eller spjut

kunde ses bland Israels fyrtiotusen.

9 Mitt hjärta slår för Israels furstar,

och de bland folket som villigt följer.

Lovsjung Herren!

10 Ni som rider på vita åsnor,

ni som sitter hemma på mattor,

ni som vandrar längs vägen,

begrunda detta:

11 Skyttarna ropar vid vattenställena,

de lovprisar Herrens rättfärdiga gärningar,

hans rättfärdiga gärningar 

bland småorternas folk i Israel.

Då drog Herrens folk ner till portarna.

12 Vakna, vakna, Debora!

Vakna, vakna, sjung en sång!

Res dig, Barak! Ta fångar,

du Abinoams son!

13 Då kom folkets överlevare

ner till de mäktiga.

Herrens folk kom ner till mig

som krigare.

14 Från Efraim kom de

med rötter i Amalek.

Benjamin följde dig

med dina skaror.

Från Makir kom furstar ner,

från Sebulon män med ledarstav.

15 Furstarna i Isaskar

var med Debora,

Isaskar kom med Barak,

i dalen följde de i hans spår.

Bland Rubens ätter 

rannsakade man sig.

16 Varför satt du kvar 

bland fållorna

och lyssnade till flöjtspel 

vid hjordarna?

Bland Rubens ätter

rannsakade man sig.

17 Gilead stannade

bortom Jordanfloden.

Och varför dröjde Dan

vid skeppen?

Asher blev sittande vid kusten,

stannade vid sina hamnar.

18 Men Sebulon var ett folk

som villigt satte livet på spel,

likaså Naftali på slagfältets höjder.

19 Kungar kom och krigade.

Sedan krigade Kanaans kungar

vid Taanak nära Megiddos vatten.

Men silverbyte kom de ej över.

20 Från himlen krigade stjärnorna.

De krigade från sina banor mot Sisera.

21 Floden Kishon svepte bort dem,

urtidsfloden, floden Kishon.

Framåt med kraft, min själ!

22 Då dånade hästhovarna.

Hans starka hingstar

galopperade ursinnigt.

23 Förbanna Meros,

säger Herrens utsände,

förbanna helt och hållet

dem som bor där!

För de kom inte för att hjälpa Herren,

varken Herren eller krigarna.

24 Mest välsignad av kvinnor

är Jael, keniten Hebers hustru,

mest välsignad bland tältens kvinnor.

25 Han begärde vatten

och hon gav honom mjölk.

Hon bar fram gräddmjölk 

i en praktfull skål.

26 Hon grep efter tältpluggen

och tog hammaren med högerhanden.

Hon slog Sisera,

spräckte hans skalle

och genomborrade hans tinning.

27 Vid hennes fötter sjönk han ner,

stupade och blev liggande.

Vid hennes fötter sjönk han ner

och stupade.

Han sjönk ner och låg tillintetgjord.

28 Siseras mor blickade ut 

genom fönstret.

Hon skriade genom gallret:

”Varför dröjer hans vagn?

Varför hörs inte

vagnhästarnas hovar?”

29 Hennes visaste hovdamer svarade,

ja, hon upprepade och sa till sig själv:

30 ”De delar säkert bytet de tagit:

en flicka eller två åt varje man,

färggrant tyg åt Sisera,

färggrant tyg av brokigt material,

ett handbroderat kläde eller två

för plundrarens hals.”

31 Så ska alla dina fiender förgås, Herre.

Men de som älskar honom

ska skina som vid klaraste soluppgång.

Landet hade sedan fred i fyrtio år.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt