Deboras och Baraks segersång
1 Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:
2 När härförare leder i Israel
och folket villigt följer
– lovsjung Herren!
3 Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!
Jag vill sjunga för Herren,
jag vill lovsjunga Jahve, Israels Gud.
4 Herre, när du drog ut från Seir,
när du marscherade från Edom,
då skakade jorden,
då öste det ner från himlen,
då öste regnet ner från molnen.
5 Bergen skalv inför Herren,
själva Sinai inför Jahve, Israels Gud.
6 I Shamgars dagar, sonen till Anat,
och i Jaels dagar, låg vägarna öde.
Vandrare måste gå omvägar.
7 Småorter övergavs i Israel,
de övergavs innan jag Debora trädde fram,
trädde fram som en moder i Israel.
8 När nya gudar valdes
nådde kriget fram till portarna.
Varken sköld eller spjut
kunde ses bland Israels fyrtiotusen.
9 Mitt hjärta slår för Israels furstar,
och de bland folket som villigt följer.
Lovsjung Herren!
10 Ni som rider på vita åsnor,
ni som sitter hemma på mattor,
ni som vandrar längs vägen,
begrunda detta:
11 Skyttarna ropar vid vattenställena,
de lovprisar Herrens rättfärdiga gärningar,
hans rättfärdiga gärningar
bland småorternas folk i Israel.
Då drog Herrens folk ner till portarna.
12 Vakna, vakna, Debora!
Vakna, vakna, sjung en sång!
Res dig, Barak! Ta fångar,
du Abinoams son!
13 Då kom folkets överlevare
ner till de mäktiga.
Herrens folk kom ner till mig som krigare.
14 Från Efraim kom de med rötter i Amalek.
Benjamin följde dig med dina skaror.
Från Makir kom furstar ner,
från Sebulon män med ledarstav.
15 Furstarna i Isaskar var med Debora,
Isaskar kom med Barak,
i dalen följde de i hans spår.
Bland Rubens ätter rannsakade man sig.
16 Varför satt du kvar bland fållorna
och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna?
Bland Rubens ätter rannsakade man sig.
17 Gilead stannade bortom Jordanfloden.
Och varför dröjde Dan vid skeppen?
Asher blev sittande vid kusten,
stannade vid sina hamnar.
18 Men Sebulon var ett folk
som villigt satte livet på spel,
likaså Naftali på slagfältets höjder.
19 Kungar kom och krigade.
Sedan krigade Kanaans kungar
vid Taanak nära Megiddos vatten.
Men silverbyte kom de ej över.
20 Från himlen krigade stjärnorna.
De krigade från sina banor mot Sisera.
21 Floden Kishon svepte bort dem,
urtidsfloden, floden Kishon.
Framåt med kraft, min själ!
22 Då dånade hästhovarna.
Hans starka hingstar galopperade ursinnigt.
23 Förbanna Meros,
säger Herrens utsände,
förbanna helt och hållet dem som bor där!
För de kom inte för att hjälpa Herren,
varken Herren eller krigarna.
24 Mest välsignad av kvinnor
är Jael, keniten Hebers hustru,
mest välsignad bland tältens kvinnor.
25 Han begärde vatten
och hon gav honom mjölk.
Hon bar fram gräddmjölk
i en praktfull skål.
26 Hon grep efter tältpluggen
och tog hammaren med högerhanden.
Hon slog Sisera,
spräckte hans skalle
och genomborrade hans tinning.
27 Vid hennes fötter sjönk han ner,
stupade och blev liggande.
Vid hennes fötter sjönk han ner
och stupade.
Han sjönk ner och låg tillintetgjord.
28 Siseras mor blickade ut genom fönstret.
Hon skriade genom gallret:
”Varför dröjer hans vagn?
Varför hörs inte vagnhästarnas hovar?”
29 Hennes visaste hovdamer svarade,
ja, hon upprepade och sa till sig själv:
30 ”De delar säkert bytet de tagit:
ett sköte eller två åt varje man,
färggrant tyg åt Sisera,
färggrant tyg av brokigt material,
ett handbroderat kläde eller två
för plundrarens hals.”
31 Så ska alla dina fiender förgås, Herre.
Men de som älskar honom
ska skina som vid klaraste soluppgång.
Landet hade sedan fred i fyrtio år.
5:1. Debora och Barak. Barak (men inte Debora) omnämns i Hebr 11:32 för sin tro.
5:7. som en moder i Israel. En äretitel, men uttrycket belyser även den negativa utvecklingen i Israel. Det fanns ingen stark manlig ledargestalt.
© Ragnar Blomfelt