KAPITEL 21

Hustrur åt Benjamins söner

1 Israels män hade avlagt denna ed i Mispa: ”Ingen av oss ska ge sin dotter till hustru åt en benjaminit.” 2 När folket kom till Betel satt de där till kvällen inför Guds ansikte. De storgrät, 3 och sa: ”O, Jahve, Israels Gud, varför har detta hänt i Israel, att det i dag saknas en stam i Israel?” 4 Tidigt nästa dag steg folket upp och byggde där ett altare och frambar brännoffer och fredsoffer. 5 Israels söner sa: ”Är det någon av Israels alla stammar som inte kom upp med församlingen inför Herren?” För de hade svurit en högtidlig ed att den som inte kom upp inför Herren i Mispa skulle avrättas.

6 Israel led med sin bror Benjamin och sa: ”I dag har en hel stam huggits bort från Israel. 7 Vad ska vi ta oss till så att de som är kvar kan få hustrur? Vi har ju svurit vid Herren att inte ge någon av våra döttrar till hustru åt dem.” 8 De frågade: ”Var det någon av Israels stammar som inte kom upp till Herren i Mispa?” De fann att ingen från Jabesh i Gilead hade kommit till församlingen i lägret. 9 För när folket mönstrades var ingen av invånarna i Jabesh i Gilead där.

10 Då sände församlingen ut 12 000 mäktiga krigsmän med denna befallning: ”Gå till Jabesh i Gilead och hugg ner invånarna med svärd, även kvinnor och barn. 11 Gör så här: Förinta alla män, samt alla kvinnor som legat med någon man.” 12 Bland invånarna i Jabesh i Gilead fann de 400 unga jungfrur som inte legat med någon man. Dessa fördes till lägret i Shilo i Kanaan.

13 Sedan sände hela församlingen ett fredsbudskap till Benjamins söner som befann sig på Rimmons klippa. 14 Benjamin återvände då, och israeliterna gav dem de kvinnor från Jabesh i Gilead som de låtit leva. Men de var inte många nog för dem.

15 Folket led med Benjamin, på grund av det tomrum som Herren gjort bland Israels stammar. 16 De äldste i församlingen sa:  ”Vad ska vi ta oss till så att de som är kvar kan få hustrur? Alla Benjamins kvinnor har ju utrotats.” 17 De sa: ”De av Benjamin som undkommit måste få sin besittning, så att inte en stam utraderas ur Israel. 18 Men vi kan inte ge dem hustrur av våra egna döttrar, för Israels söner har svurit: Förbannad är den som ger en hustru åt Benjamin.”

19 Men de sa: ”Lyssna, det brukar firas en Herrens högtid varje år i Shilo, som ligger norr om Betel, öster om vägen som går från Betel upp till Shekem och söder om Lebona.” 20 De uppmanade Benjamins söner: ”Gå dit och göm er i vingårdarna! 21 När ni får se Shilos döttrar komma och utföra sina danser ska ni träda fram ur vingårdarna, och varje man ska ta sig en hustru bland Shilos döttrar. Sedan kan ni gå till Benjamins land. 22 När deras fäder eller bröder kommer till oss och protesterar, ska vi säga: Unna oss dem, för ingen av oss tog sig någon hustru i kriget. Och själva gav ni inte era döttrar till dem, för då hade ni dragit skuld över er.”

23 Benjamins söner gjorde så. De tog sig var sin hustru bland de dansare som de hade bortfört. Sedan återvände de till sitt område och återuppbyggde städerna och bosatte sig i dem. 24 Samtidigt begav sig Israels söner därifrån, varje man till sin stam och sin släkt, hem till sin egendom.

25 I de dagarna fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt