KAPITEL 19

Gibeas vidrigheter

1 I de dagarna fanns ingen kung i Israel. 

En levit bodde längst upp i Efraims bergsbygd. Han tog till bihustru en kvinna från Betlehem i Juda. 2 Men hon var otrogen mot honom och gick ifrån honom till sin fars hus i Betlehem i Juda. Där blev hon i fyra månader. 3 Hennes man gav sig då iväg efter henne. Han ville med vänliga ord få henne tillbaka. Han hade med sig sin tjänare och ett par åsnor. Hon släppte in honom i sin fars hus. När kvinnans far fick se honom mötte han honom med glädje. 4 Svärfar, kvinnans far, fick honom att stanna, och han blev kvar i tre dagar. De åt och drack och han övernattade där.

5 På fjärde dagen steg de upp tidigt om morgonen och mannen gjorde sig resklar. Då sa kvinnans far till sin svärson: ”Stärk dig med lite mat innan resan.” 6 Så båda satte sig ner och åt och drack tillsammans. Sedan sa kvinnans far: ”Du kan väl stanna över natten och glädja dig.” 7 Men leviten gjorde sig resklar. Då bad hans svärfar honom så enträget att han blev kvar ännu en natt. 8 Han steg upp tidigt om morgonen den femte dagen för att resa. Men kvinnans far sa: ”Styrk dig först och vänta till i eftermiddag.” Så de åt båda tillsammans. 9 Sedan gjorde mannen sig resklar med sin bihustru och sin tjänare. Då sa hans svärfar, kvinnans far: ”Se, det är snart kväll, så var snäll och övernatta här, dagen är ju snart slut. Ja, stanna över natten och gläd dig! Tidigt i morgon kan ni ger er av så att du får komma hem.”

10 Men mannen ville inte övernatta. Han reste sig upp och gav sig iväg. Han kom till en plats i höjd med Jebus, det är Jerusalem. Han hade med sig ett par sadlade åsnor. Hans bihustru var också med honom. 11 De var nära Jebus och dagen var nästan slut. Då sa tjänaren till sin herre: ”Kom, vi tar in i denna jebusitstad och övernattar där.” 12 Men hans herre svarade: ”Vi ska inte ta in i en främmande stad utan några israeliter. Vi fortsätter till Gibea.” 13 Han sa till sin tjänare: ”Kom, vi försöker hinna fram till Gibea eller Rama och övernatta på en av de platserna.” 14 Så de gick vidare. Och när solen gick ner var de nära Gibea i Benjamin. 15 De vek av från vägen och gick in i Gibea för att övernatta där. Leviten gick och satte sig på stadens torg. Men ingen gav dem husrum för natten.

16 På kvällen kom en äldre man från sitt arbete på fältet. Han var från Efraims bergsbygd och bodde som främling i Gibea. Folket på orten var benjaminiter. 17 När han fick syn på den resande mannen på stadens torg, frågade han: ”Vart är du på väg, och varifrån kommer du?” 18 Leviten svarade: ”Vi är på väg från Betlehem i Juda till Efraims avlägsna bergsbygd, där jag kommer ifrån. Jag har varit i Betlehem i Juda och är nu på väg till Herrens hus. Men ingen vill ge mig husrum. 19 Jag har halm och foder åt våra åsnor, och bröd och vin åt mig och din tjänarinna och den unge mannen som följer med din tjänare. Vi saknar inget.” 20 Den gamle mannen sa: ”Jag önskar dig välgång. Jag ska sörja för allt du saknar. Men på torget ska du inte övernatta.” 21 Så tog han in leviten i sitt hus och gav åsnorna foder. Sedan tvättade de sina fötter och åt och drack.

22 Medan de gladde sig omringades plötsligt huset av stadens usla män som bultade på dörren. De sa till den gamle mannen som ägde huset: ”För ut mannen som kom till ditt hus, vi ska ligga med honom!” 23 Då gick husägaren ut till dem och sa: ”Nej, mina bröder, gör inte något så ont! Snälla, mannen har ju kommit in i mitt hus. Gör inte en sådan galenskap. 24 Se, här är min dotter som är jungfru samt mannens bihustru. Låt mig föra ut dem till er, så kan ni skända dem och göra vad ni vill med dem. Men begå inte en sådan galenskap mot den här mannen.” 25 Men männen vägrade lyssna på honom. Då tog leviten sin bihustru och förde ut henne till dem. Och de förgrep sig våldsamt på henne hela natten tills morgonen. De släppte henne först vid gryningen.

26 På morgonen kom kvinnan. Hon kollapsade vid ingången till mannens hus där hennes herre var. Hon låg där tills det ljusnade. 27 Hennes herre steg upp om morgonen och öppnade husets dörr för att gå ut och fortsätta resan. Och se, där låg hans bihustru vid ingången till huset med händerna på tröskeln. 28 Han sa till henne: ”Res dig, vi ska ge oss av!” Men han fick inget svar. Då lyfte han upp henne på åsnan, gjorde sig i ordning och gav sig av hem.

29 När han kom hem hämtade han en kniv. Han tog sin bihustrus kropp som han styckade i tolv delar, lem för lem, och sände dem över hela Israel. 30 Alla som såg det sa: ”Något liknande har aldrig inträffat eller setts från den dag då Israels söner drog upp från Egypten och fram till i dag. Tänk på detta! Rådslå, och säg er mening!”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt