KAPITEL 13

Simsons födelse

1 Israels söner gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Så Herren gav dem i filisteernas hand i fyrtio år.

2 I Sorah levde en man vid namn Manoa, av daniternas släkt. Hans hustru var ofruktsam och barnlös. 3 Herrens utsände uppenbarade sig för henne och sa: ”Lyssna! Du är ofruktsam och barnlös. Men du ska bli med barn och föda en son. 4 Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker eller äta något orent. 5 För lyssna, du ska bli med barn och föda en son. Ingen rakkniv ska komma vid hans huvud, för pojken ska vara en Guds nasir från moderlivet. Han ska inleda Israels räddning från filisteernas hand.”

6 Då gick hustrun in och berättade för sin man: ”Det kom en gudsman till mig. Han liknade en mycket respektingivande ängel från Gud. Jag frågade honom inte varifrån han var, och han sa inte sitt namn till mig. 7 Men han sa: Lyssna! Du ska bli med barn och föda en son. Drick inte vin eller starka drycker och ät inte något orent, för pojken ska vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död.” 8 Då bad Manoa till Herren: ”O Herre, låt gudsmannen som du sände hit komma tillbaka och lära oss hur vi ska bete oss med pojken som ska födas.”

9 Gud lyssnade till Manoa. Guds utsände återkom till hans hustru när hon satt ute på marken, utan hennes man Manoa. 10 Då sprang hustrun genast iväg och berättade för sin man: ”Lyssna, mannen som kom till mig häromdagen uppenbarade sig igen!” 11 Manoa reste sig och följde med sin hustru. När han kom till mannen, frågade han: ”Är du den man som talade till min hustru?” Han svarade: ”Jag är.” 12 Manoa sa: ”När dina ord uppfylls, hur ska vi uppfostra pojken och vad blir hans mission?” 13 Herrens utsände svarade: ”Din hustru ska vara noga med allt det jag sagt henne. 14 Hon ska inte äta något från vinstocken, inte dricka vin eller starka drycker, och inte äta något orent. Allt vad jag befallt henne ska hon observera.”

15 Manoa sa till Herrens utsände: ”Jag ber dig stanna kvar, så tillagar vi en killing åt dig.” 16 Men Herrens utsände svarade: ”Även om du skulle få mig att stanna så kommer jag inte att äta av din mat. Men ordnar du till ett brännoffer, så offra det åt Herren.” För Manoa förstod inte att det var Herrens utsände. 17 Manoa frågade Herrens utsände: ”Vad är ditt namn, så att vi kan ära dig när dina ord uppfylls?” 18 Herrens utsände sa: ”Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är enastående.”

19 Manoa tog killingen och matoffret och offrade det på klippan åt Herren, som gjorde något enastående inför ögonen på Manoa och hans hustru. 20 När lågan steg från altaret mot himlen, steg Herrens utsände upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru bevittnade, och föll ner med ansiktet mot marken. 21 Herrens utsände uppenbarade sig inte mer för Manoa och hans hustru. Och Manoa förstod att det var Herrens utsände. 22 Manoa sa till sin hustru: ”Nu måste vi dö, för vi har sett Gud.” 23 Men hans hustru svarade: ”Hade Herren velat döda oss skulle han inte godtagit brännoffer och matoffer från vår hand. Inte heller låtit oss bevittna allt detta eller höra något sådant.”

24 Kvinnan födde en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och Herren välsignade honom. 25 Herrens Ande började verka på honom medan han var i Dans läger, mellan Sorah och Eshtaol.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt