KAPITEL 12

Krig mellan Jefta och Efraim

1 Efraims män mönstrade och gick över Jordanfloden till Safon. De sa till Jefta: ”Varför gick du över och ut i krig mot ammoniterna utan att kalla på oss att gå med dig? Nu bränner vi ner ditt hus tillsammans med dig.” 2 Jefta svarade dem: ”När jag och mitt folk låg i hård strid med ammoniterna kallade jag på er. Men inte räddade ni mig ur deras hand. 3 När jag såg att ni inte kom till min räddning lade jag mitt liv i egen hand. Jag gick över mot ammoniterna, och Herren gav dem i mitt våld. Så varför kommer ni emot mig i dag för att kriga mot mig?” 4 Jefta samlade alla Gileads män och gick i krig mot Efraim. Gileads män slog dem eftersom efraimiterna hade sagt: ”Ni gileaditer är flyktingar i Efraim och håller till där mitt i Efraims och Manasses område.”

5 Gileaditerna spärrade vadställena över Jordanfloden för efraimiterna. Varje gång en flyende efraimit ville gå över frågade Gileads män: ”Är du efraimit?” Svarade han ”nej”, 6 sa de till honom: ”Säg shibbólet!” Sa han då ”sibbólet” för att han inte kunde uttala ordet korrekt, grep de honom och slaktade honom där vid Jordans vadställen. Den gången föll 42 000 efraimiter.

7 Jefta var domare i Israel i sex år. Sedan dog gileaditen Jefta och begravdes i en av Gileads städer.

Ibsan, Elon och Abdon

8 Efter honom blev Ibsan från Betlehem domare i Israel. 9 Han hade trettio söner, likaså trettio döttrar som han gifte bort till utomstående. Åt sina söner lät han hämta trettio hustrur utifrån. Han var domare i Israel i sju år. 10 Sedan dog Ibsan och begravdes i Betlehem.

11 Efter honom blev sebuloniten Elon domare i Israel. Han var domare i Israel i tio år. 12 Sedan dog sebuloniten Elon och begravdes i Ajalon i Sebulons land.

13 Efter honom blev Abdon, Hillels son, från Piraton domare i Israel. 14 Han hade fyrtio söner och trettio sonsöner. De red på sjuttio åsnor. Han var domare i Israel i åtta år. 15 Sedan dog Abdon, Hillels son, från Piraton och begravdes i Piraton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt